Min kamera har gått sönder. Jag kan inte ta kort med den längre. Den beter sig som den var gammal och trött. Jag kan titta på de bilder jag tagit, men kan inte ta nya. Linsen åker ut halvvägs med ett trött surrande och inte alls sådär kvickt och fotosuget som det brukade. Sen fastnar det där. Halvvägs. Så bloggen har tappat sitt öga. Sitt blöga.
Så mina tänkta bilder på de apor som aggressivt intagit Sundsvall finns bara i mitt minne. En apa, blå i pälsen, såg jag slita armarna av en annan apa, gul i pälsen, uppe på ett tak. Den blå apan höjde den gula apans blodiga avslita armar över huvudet och skrek. Rakt ut bara. Obehagligt. Den gula apan vacklade lite på stället innan den föll ihop.
Inte heller finns det någon bild på det obskyra gäng som ville in på biblioteket. En stor groda med krona på huvudet, en gigantisk gräshoppa och en draködla. Grodan höll i en lapp på vilken det stod: Vi vill också in.
Nu har jag lämnat Sundsvall för Göteborg. Mitt blöga fungerar fortfarande inte.
Det ligger något i luften. Något nytt, som jag ändå inte skulle kunna fotografera. Något som gör mig glad. Jag skiter i kameran.