Gick upp tidigt. Tidigt för en arbetslös som ser sig ha sommarlov.
Kvart i sju. Var tvungen att hinna med en buss åtta från Stenungsund, för att hinna i tid till infomötet på Arbetsförmedlingen Kultur.
Jag upplevde stämningen som ganska komisk. Det småputtrade i mig lite hela tiden.
Jag distanserade mig.
Vi var ett tiotal arbetslösa på mötet. Det var lågmält, tyst och ingen ville vara där.
Kom att tänka på när jag gick sökajobbkurs efter gymnasiet. Ungefär samma känsla.
Mötesledaren Patrik försökte dra lite skämtsamma historier då och då.
Det gav inte många skratt. Jag noterade några hmpfs med ett snett leende.
Han ställde även frågor till oss för att vi skulle känna oss lite mer delaktiga.
Till exempel
Hur många procent av arbetsmarknadens jobb tror ni finns hos oss?
Tyst.
Jo men säg, vad tror ni?
Tyst.
Det har faktiskt gått upp lite vet jag...
Tyst.
Vad tror ni?
En tjej gissade troligtvis pliktroget för att få ett slut på frågan.
20?
Na riktigt så illa är det inte.
Hmpfs.
30. Ungefär 30-35 procent.
Var finns då de resterande jobben? osv.
Det blev mycket prat om A-kassan och de nya reglerna vad gäller deltidarbeten.
Jag kände verkligen att jag var del i ett system. Ett större system som bestämmer vad som gäller.
På väg ut åkte jag hiss med en kvinna som sa att de inte gör någonting på AF kultur.
Jasså?
Dessa möten, suckade hon.
Ända sedan de startade kulturarbetsförmedlingen har de inte gjort nånting.
Det var ett dåligt betyg, sa jag.
Hissen gav ifrån sig ett behagligt gammeldags pling, som i gamla filmer.
Ha en bra dag, sa vi till varann.
Nu hade jag tre och en halv timma till nästa möte med min handläggare.
Fika tänkte jag göra.
Ringde Sif. Inget svar.
Ringde A. Inget svar.
Gick till Haga. Mötte Sus!
Hon var ute med sin gula sulki och C låg och satt däri.
Han rörde sig flitigt fastspänd i nåt säkerhetsbälte.
Han skulle sova var det tänkt.
Jag har inte träffat Sus på skitlänge. Det var fint.
Vi gick Haga Nygata upp och sen ner och då sov C.
Vi skildes åt och jag fikade. Läste Duck City.
Strosade på stan och såg att det var rea överallt och egentligen idealläge för lite shopping, för det var tomt i butikerna.
Men jag var inte sugen och dessutom har jag inte råd. Var jag sugen på nåt så skulle det vara en gitarr jag spanat in. Den är dyr. Det blir inget med det.
En tusenfoting kilade nyss förbi på golvet. Den finns inte mer.
Jag satt ganska länge på en bänk vid domkyrkan och läste vidare i min bok. Människorna rörde sig fram och tillbaka på gatan. Kom att tänka på Barcelona. Där sitter folk och småpratar på varenda bänk. I Sverige är det annat. Det är stadig takt som gäller, särskilt när en skicklig gatuförsäljare florerar i området.
Det var två andra som också satt ner. En dragspelare och en trumpetare.
De spelade bland annat O when the saints go marching in. Det var mysigt.
Lite tivolistämning.
En kvinna med barnvagn höll på att köra på mina ben där jag satt. Oj förlåt, sa hon. Såg hon mig inte kanske. Sen satte sig en farbror med käpp precis bredvid mig, jag tittade upp för att liksom hejpådig, men han la inte märke till mig.
Syntes jag dåligt idag?
Läste vidare. Efter en timma hade jag träsmak. Benen hade domnat. Fick upp och gå lite, men gatumusikanterna de fortsatte.
Jag och min handläggare gick igenom min handlingsplan.
Sen åkte jag hem.
Träffa S. på biblioteket i Stenungsund. Vi pratade om Way och West, att det ska bli kul.
Jag har skrivit ut biljetten. Den ligger i min väska.