Jag är tillbaka ifrån Luleå.
Jag träffade kamrater. De såg ut att vara glada att se mig.
Jag kände mig uppskattad. Jag kände igen mig i staden. Miljön.
En liten känsla av hemma infann sig.
Fyra år ger rötter åt en plats tydligen.
Jag fick jobbet i S-vall. Jag fick reda på det på Landvetter innan jag åkte upp. Det ser jag fram emot.
Jag mötte K. Vi drack öl och pratade om performance.
Han är helt innne på performance nu.
Han har startat en performancegrupp med sin vän.
Det lät spännande det de ska göra i Gävle.
Vi såg Majamonologen. Den var bra.
Den var klar två minuter över åtta. K. var tvungen att ta en taxi kl åtta utanför teatern till flygplatsen. Den var förbeställd.
K. var i Luleå i fyra timmar.
Jag var i Luleå i fyra dagar.
Jag sov på en madrass i ett vardagsrum på Malmudden.
Jag träffade chefen på Norrbottensteatern. Presenterade mig. Visade mig. Det var ett bra samtal tycker jag. Jag har aldrig tidigare haft ett sådant samtal. Chefsamtal. Ett karriärmove som R. skulle kalla det när jag träffade honom efter samtalet.
Vi såg en igelkott ligga död på marken. Den låg på sidan.
Magen hade spruckit och inälvor hade hasat ut ur igelkottens mage.
Och framför nosen låg en tom och bucklig Coca-cola burk.
Coca-cola dödar tänkte jag.
Coca-cola kan vara beroendeframkallande och skadar din hälsa allvarligt.
Jag hade inte kameran med mig.
I så fall hade ni fått se bilden.
Tänkte på sockerberoende, fetma och Duck City.
Lena Andersson borde göra en pjäs på Duck City.
Lena Andersson borde prova på att skriva dramatik.
Jag och R. gick för att fika.
Jag föreslog ett fik och R. blev glad för han gillar också det fiket.
Det är ett pensionärsfik. Ett barnvagnsfik.
Ett fik där man kan få en tekaka med ost.
Ett fik där man tar kaffet själv och kan ta påtår på påtår.
Vi pratade om teater, Tjechov och ensemble. Och lite annat.
Senare strosade jag själv. Köpte ny telefon.
En billig som det bara går att ringa och smsa med.
Den har en skön oldschoollook tycker jag. Tetrisgrafik.
Den har bra mottagning.
Gick till systemet. Vin och mellanöl.
Gick till skolan och lyssnade när fyrorna läste en pjäs för slutproduktion.
Vi gick och bastade.
Vi gick till skolan och dukade upp för kräftskivan.
Vi sjöng snapsvisor.
Performancegruppen från svenskfinska folkhögskolan uppträdde nästa dag.
Det var kulturnatta.
De sjöng också snapsvisa. De delade en flaska vodka på fyra.
Seb. Rs kompis, tyckte att efter flaskan blev tom borde en ny ställas fram och att de skulle fortsätta tills nån bröt eller att nån somna eller liknande. Att gå hela vägen.
Det gjorde de inte.
Men de höll andan med huvudet i en skål med vatten mellan varje snaps.
Jag var på öppna repetitioner av Ronja Rövardotter.
Jag var i domkyrkan och hörde solister sjunga.
Jag var på Kulturens Hus och såg några dansa. De hade kvistar i håret.
Kanske skulle de föreställa träd.
Efter dem var det två unga tjejer som spelade sånger de tyckte om.
De var nervösa och vid ett litet misstag, en felaktig ton, ett snubbel i texten så log de och fnissade lite.
Jag tyckte om det. Det fick mig att le.
Sådant händer inte på skiva. Bara live.
Kom att tänka på Kristofer Åström där en sträng går av mitt i låten.
Det är på skiva. Han kommenterar det med typ oj där gick en sträng och sedan fortsätter han att spela klart låten. Det gör mig glad att de valde att ha med det på skivan i stället för att ta om. Göra det perfekt.
Hängde med Janna Mauri Phil och alla de andra under kvällen.
Åkte taxi till Malmudden för att skona en i sällskapets höft.
Såg Chicago på storduk i vardagsrummet.
Jag var trött. Åt lite godis. Låg i fosterställning i den lilla soffan.
Vaknade utvilad på söndagen.
Läste tidningen och åt frukost med Phil.
Åkte till flygplatsen och sedan hem.
Pratade kort med H-M.
I Kode, inne i busskuren, hade en blåmes fastnat.
Den försökte flyga ut men möttes av glaset. Slog i huvudet, näbbet.
Satte sig att vila lite. Ett nytt försök men samma sak igen.
Den hittade inte ut. Det såg jobbigt ut.
Att inte kunna komma loss fastän men ser att det borde gå.
Träden är ju där.
Bonk.