Det var som jag hade föreställt mig. Helsingfors var grått kallt och regnigt när vi rullade in med den lilla trunébussen.
Det var en lång resdag. 07.45 gick båten från Sverige.
En av Viking Lines båtar. Resenärer gick på drickat vid halvtiosnåret.
Jag sov i hytten ett tag.
De som hade hytter bredvid oss var ett stort sällskap. De hade öppna dörrar och party. Chipssmulor som vandrade från ena hytten till den andra. Som en myrgång över korridoren. Senare satt de och rökte i korridoren. Vi var på däcket under bildäck. Hissarna upp till soldäck var sega. Alternativet att ta sig upp ditt måste blivit avskrivet vid det laget.
Jag köpte pingvinlakrits i tax freeshopen. De är goda och sega. De fastnar i tänderna. Jag slet av en lagning på en tand. En lagning jag gjorde när vi spelade vår slutproduktion i Luleå. De gjorde en tillfällig lagning. Nu ligger den lagningen i min mage. Eller i det finska avloppssystemet. Det är en framtand på underkäken. Insidan av den tanden. Tungan letar sig dit hela tiden och det är konstigt att säga s. S:et läspar sig ibland. Det är två veckor till att jag kommer hem igen. Hoppas det inte blir värre.
Det var smala gator att leta sig fram igenom och förhållandevis mycket trafik för att vara klockan halv elva en söndagskväll. Jag blev mer och mer stressad för varje felsväng. Enkelriktade gator. Spårvagnar som jagar en. Regn och mörker. Finska gatunamn och svenska gatunamn och en liten stadskarta.
Jag blev svettig.
Men vi kom fram till nycklarna som ledde till lägenheten och sedan till lägenheten.
Det var skönt att vara framme. Vi tog varsin öl, åt chips och kom i fas.
Jag sov på soffan, E på golvet och A i sängen.
I morgontrafiken skulle vi ta oss till en centralt belägen skola.
Jag hade kollat kartan vid frukosten och bestämt mig för en rutt som var enkel och bra.
Tyckte jag.
Att inte få göra vänstersväng hade jag inte med i beräkningarna. Vi fick snurra runt och byta håll. En gång hamnade jag mitt i en korsning och stod still där. Det hade varit grönt och jag följde bilarna framför mig, men längre fram blev det stopp och då stod jag mitt i korsningen. Då fick bilar som kom från vänster grönt.
Där stod jag inte vidare bra till. Med svensk nummerskylt. Dumma svenskjävel, sa vi till varandra i bilen. Att de tänkte det. Finnarna. I morgonrusningstrafiken.
Jag fick backa. Det gick, men det var svettigt. Jag svettades igen alltså, bakom ratten.
Till slut kom vi in på rätt gata och då, när jag tittade åt var skolan kanske låg, kom ett övergångställe och där stod en flicka som väntade på att gå över och brevid henne en polisbil och där kom jag och tittade åt alla möjliga håll och stannade inte. Då tänkte jag att det fanimej skulle vara typiskt om polisbilen stoppar mig nu och drar in mitt körkort.
Men det hände inte. Han, för det var en han det såg jag sen, lät mig åka. Det var en lättnad. Svensk nummerskylt. Dumma svenskjävel.
Vi spelade föreställning. E, musikern som denna vecka vikarierar för P, hade premiär imorse. Det gick bra, men att spela en föreställning man inte repat och en musik som inte har noter är lite lurigt. Vi hjälptes åt. Nickade och gjorde tecken i kulissen.
Vi ska till Kyrkslätt imorgon. Eller Kirkkonummi som det heter på finska.