Jag går på en gata som är uppkallad efter en ort i Skåne. Jag håller en kaffelatte i handen som jag köpt med mig från ett fik som delar namn med gatan.
Plötsligt hör jag toner från en bastuba. Inne i en lägenhet på markplan står en person och spelar skalor på en bastuba. Han blåser och ser ut genom sitt lägenhetsfönster. Tonerna är dämpade av fönstret som skiljer oss åt. Han slutar tuta när han får syn på mig, höjer sin hand till hälsning och fortsätter sedan sin skala där han avbröt den.