Jag spelar på samma scen som Sonic Youth gjorde för åtta år sedan. Jag kommer närmare och närmare toppen. På den konsterten klippte Kim Thurstons hår mitt på scenen samtidigt som gitarristen spelade med stråke på en pappcello som han förmodligen hittat i nån vrå på denna gamla teater, medan trummissen och Jim öste på med oljud. Arty, underbart. Jag letar mellan plankorna på scengolvet efter något hårstrå från den magiska kvällen för åtta år sedan. Jag finner inget. Mina kamrater finner mig dock något manisk. Jag undrar om Thurston eller någon av de andra använt sig av pissoaren som hänger precis bredvid handfatet i logen. Man kan tvätta sig och kissa samtidigt! Jag luktar lite i pissoaren, men känner ingen lukt av sonicurin. De lämnade inga bevis. Jag letar efter spöket som de kallar Lisa för att fråga om den där kvällen, men jag hittar henne inte. Tredje ringningen går och jag är tvungen att gå tillbaka till scenen. Jag spelar på samma scen som Sonic Youth. Åtta år senare. Var spelar jag om ytterligare åtta?
