torsdag 31 juli 2008


Satt med Rik på en fin badklippa. Han kunde ta paus från köket.
Vi samtalade om att ta igen sig efter att en kärlek lämnat en.
Pratade om att släppa det förflutna. Inte bita sig fast alltför mycket vid minnen. Vid hur det var.
Kanske var det inte ens så som man minns att det var.
Man förfinar, romantiserar. Tittar på bilder. Tänker.
Det behöver inte heller ha varit för henne så som jag upplevde det.
Det kanske inte var så bra som jag tyckte det var. Eller ville att det skulle vara.
Måste tillåta förändring. Acceptera den.
Förändring är konstant. Varje sekund varje andetag är nytt, alltså förändras allt hela tiden.
Inget är konstant och samtidigt vill man ha kontroll.
Varför är det så ångestfyllt med förändring när man är en del av den hela tiden?
Måste komma bakom tankarna, som H-M läste om. Inte låta sig definieras av sina tankar. Hitta självet.
Vem är det då som producerar tankarna, frågade jag
Egot, svarade hon.
Självet vs. Egot
Mitt och Riks samtal stördes lite av en familj som kom med båt. De skulle bada.
Två killar kutade upp till där vi satt. Klippan är sju meter hög kanske. En tjej, kanske nåt år yngre än killarna, de kanske var elva-tolv år.
(Jag är för övrigt väldigt dålig på att avgöra ålder så jag kan vara ute och cykla. Tour de France. De kanske var tretton-fjorton?)
I alla fall, hon kom upp hon också.
Pappan nerifrån:
Å nu får ni itte va nåra köcklingar grabbar, hoppa nu
Killarna pratade lite om brännmaneter de såg i vattnet, pappan fortsatte:
Kom igen nu då (han härmade ljudet av en kyckling)pockpockpockpockpock, vi har la inte åkt ända hit för att se två köcklingar. Hoppa nu.
Mamman kom upp och sa åt tjejen att inte stå så nära kanten.
Flickan:
Men sluta jag ska inte hoppa ju jag vill bara titta jue få ja inte det elleeer?
Pappan till mamman:
Dö håll i henne där nu dö
Mamman tog tjejen i handen och satte henne ner
Tjejen:
Men nu ser jag ju inget jag vill ju se jag ska ju inte hoppa ju!
Pappan:
Hoppa nu då grabbar. Hoppa då. Hoppa nu.
Tjejen till mamman:
Håll inte i mig du behöver inte hålla i mig jag sitter ju här nu jö.
Ena killen hoppade. Den andra stod kvar.
Varken jag eller Rik orkade höra mer. Vi gick. Jag såg att den andra killen forfarande stog kvar där uppe innan vi försvann in i skogen.
Sen pratade vi om Ronja Rövardotter på väg tillbaka till lägergården.
Om hur hon aktar sig för farliga saker. Man måste komma nära för att kunna akta sig.
Och så pratade vi om att det nog är bra att som förälder inte alltid veta vad barnen gör. Vi kom på att vi aktat oss för ganska farliga saker när vi var små.
Sen sjöng vi lite på visan Du varg du varg kom inte hit sen kunde vi inte så mycket mer Du kan men vill inte sova.

Vi gick upp fem imorse.
Rik hade bestämt att kökspersonalen skulle ha lite fint tillsammans. En frukost på sjön i en tur med Snipan.
Vi förberedde en riktigt fin frukost med kaffe te nybakat bröd med torkad frukt i päron avokado ost korv ägg tonfiskröra rostade mandlar.
Det var en fantastiskt fin morgon. Helt stilla.
Och dunket från Snipan. Ljuvligt.

tisdag 29 juli 2008

Inga bilder idag.
Sitter och svettas och gör inget särskilt.
Idag har jag skrivit brev till teatrar i Göteborg. Det är jobbigt att hela tiden behöva söka jobb. Verka intressant. Sälja sig själv. Ligga på ligga i.
Smsade Rik. Jag ska hälsa på honom imorgon.
Han jobbar som matmor på ett sommarläger.
Det är bra. Så kommer jag ifrån min göraingentingtillvaro. Även om det är skönt.
Men jag får inte fastna. Bli apatisk.
Jag har svårt att ta mig för saker som innebär att ta mig utanför den radie om 5 km som jag rör mig inom.
Insåg just att jag missat sommar på P1. Vet inte vem som pratade idag men det är kul att lyssna på.
Skrev en text till en ny visa. Ska spela in den när jag flyttar ut i friggeboden. Där får jag lite mer plats.
Såg Night on earth igår. Vill spela med i en film. En Jim Jarmuch film. Han är så bra. Ikväll kommer Ghostdog. Den är också bra.
Ser fram emot scenen där samurajen och hans bästa vän fransmannen som säljer glass i glassbilen går upp på ett tak och ser ner på ett annat tak där en man bygger en båt.
Den är fin.
Vill spela med i alla Ks kommande pjäser.
Och i nån klassiker.
Jag har bara spelat nyskrivet sedan jag gick ut skolan.
Jag vill så mycket. Det är bra.
Ser fram emot att få börja repetera igen. Jobba. Komma loss.
Släppa taget nappa tag i nåt nytt.
Nu ska jag äta tofuglass. Måste svalka strupen.
Borde kanske ta steget att bli vegan. Skaffa mig ramar och restriktioner.
Inte vara så dimmig i kanterna. Men jag gör inte reklam. Det är en ram.
Sluta snusa? Nja.
Alkohol? Nej.
Nu flög han med flygplanet förbi på himlen. Han gör konster.
Han stiger och stiger slår av motorn och faller och faller och sen startar han den igen och flyger vidare. Hissnande.
Och så låter det så konstigt när han stänger av motorn.
Den hostar och smäller.
Första gången jag hörde det trodde jag att det skulle gå illa.
Men han klarar sig jämt.
Hur har han råd att flyga så mycket? Bensinpriset är ganska högt.
Har börjat läsa Duck City parallellt med Flyga Drake. Den verkar bra. Den är rolig.
Sen ska jag läsa Volvo Lastvagnar. Doppler var fin. Och sen kanske Mig äger ingen.
Måste börja läsa manuset till Snäll också.
Från första augusti ska jag börja med det. Det har jag bestämt. En ram.
Minst fyra timmar per dag ska jag jobba med det. Måndag till fredag.
Då har jag sex veckor på mig innan turborepetitionerna som bara varar i en vecka börjar.
Sen ska det sitta.
Det blir roligt att åka till Åland. Och Finland. Där har jag aldrig varit.
Igår blev vi klara med all väggpanel i friggeboden. Pappa var stolt. Vi firade med lite vin.
På torsdag kväll ska vi hämta säng och lite annat i ett förråd.
Förråd, det snackades en jädra massa om förråd i 1 2 3 Schtunks Rikard den III.
Den var rolig. De är väldigt skickliga.
Känner för att gå ut och springa min runda, men det är för varmt.
Då springer jag i skogen. Studsar mellan stenar och undviker trädgrenar.
Och hästbajs.
Ikväll kanske. Om det inte är tropisk värme.
Det var det inte igår kväll men kvällen innan dess. Tropisk värme är när det är över 20 grader på kvällen. Och natten måste det väl vara också.
Min pappa berättade det. Han hade väl hört det på nyheterna.
Så han hämtade en termometer och kollade igår. Men det var bara 19.5 grader.
Inte tropisk värme. Nej.
Jag är 28 år och bor med mina föräldrar. Jag har inget eget hem.
Men snart en friggebod.

måndag 28 juli 2008

Det är så härligt att bo såhär. I en stuga.
På morgonen laddar jag kaffebryggaren. Går till brevlåderaden en bit ner på grusvägen. Hinner läsa GPs Godmorgon-notis innan jag kommer tillbaka.
Dricker kaffe äter frukostmackor med tartex och avocado. Bläddrar i 3an och löser korsord.
Sen kan jag cykla till Katrinevik. Såsa sola och bada. Titta på solrosen.
(Någon hemsk person har tatt av huvudet på den nu. Men den står. Stolt halshuggen. Jag blev ledsen för det. Den kändes som min. En kamrat att hälsa på i den långa backen.)
Ta upp morötter lök squash potatis ur landet till middag. Odla sin egen mat.
Fantastiskt.



Är det kallt på kvällen eldar man i öppna spisen med ved man samlat under året.
Men just nu är det inte kallt. Det är hett.
Sitta ute och äta och inte bry sig om getingarna. Leva tillsammans.
Leva själv.
Titta på dalen från altanen. Ormvråk Korp Duvhök.
Sädesärla Pilfink Koltrast. Kråka Skata.
Smaska på körsbär från trädet.
Titta på Påfågelöga Citronfjäril och Humla i lavendeln.
Få syn på den ensamma räven som stryker omkring på ängarna.
Det var längesen jag såg den nu.
Vill man går man en sväng i skogen. Upp på berget för att se ända till Göteborg.
Eller bara stirra över horisontetn. Se så långt ögat når.
Låta det svindla. Känna sig liten.
Tänk att köpa sig ett eget litet hus. Bo själv.
Jag skulle vilja det. Men är rädd att jag skulle bli för ensam. Ensamräv.
Därför tänker jag att jag vill ha mitt hem i Göteborg. I stan.
Jag inbillar mig att jag inte ska känna mig lika ensam där.


söndag 27 juli 2008

Jag och Sif satt varma och utslagna på hennes balkong. Vi drack saft och försökte komma på vad vi skulle äta. Ingen av oss var särskilt hungrig. Värmen hade slagit ut aptiten.
Vi pratade om en tändare en expedit valt ut åt Sif. Duck all! står det och en bild på en elvisanka. Asful. Expeditens första val hade varit en där en anka satte på en annan anka, "Ursäkta men den vill jag inte ha" hade Sif fått säga och fått Duck all! istället. Men vad betyder det? Duck all. Och en Elvisanka.
Sist Siffi köpte tändare fick hon en med en airbrushad drake som svichade förbi med åska och blixtar i bakgrunden. Hon har tur med tändare.


Duck all!tändaren

Vi kom fram till bulgursallad med morötter gurka ädelost svarta bönor som låg i en plastpåse i kylen en rest av en trött gul paprika några salladsblad fyra övermogna päron och Siffis goda vita bönor i vitlök och vinäger. Och vitt vin till det.
Vi åt maten på balkongen.
Efter maten frågade Sif vad jag ville lyssna på och den låt som poppade upp i huvudet på mig var "Hey boy, hey girl, superstar Dj here we go" av Chemical Brothers.
Längst in i gammelcdlådan hade Sif den. Fantastiskt.
Efter den låten blev det många låtar med Sonic Youth. Vi blandade var sin drink efter att vinet sinat och så blev det öl efter det. Och Robyn.


Sif på balkongen

Sif bestämdeatt vi skulle cykla ner till stan. Vi hade tänkt gå på Nef. Det var länge sedan och det är sommar, det vore kul.
Iron Maiden spelade på Ullevi. Vi hörde slutet på konserten på vår cykeltur. Vi möttes av massvis med människor i Iron Maiden t-shirtar. Många av dem åt korv från mojorna som stod uppradade.
Låste cyklarna vid Heden och traskade till Uppåtframåt för att titta på deras terass. Sif hade inte sett den. Vi betalade 40 kronor för att köpa ganska dyr öl och komma fram till att det inte var så kul där vi stod i baren på Uppåtframåts terass.
"Nu går vi till Nef".
Jag kollade på klockan, strax efter ett. Det är ingen bra tid att gå till Nef på hann jag tänka.
Kön till Nef sträckte sig ner till kanalen. Vi svor över hur korkade vi var. Vi visste ju det, det vet alla, det är alltid såhär.
Vi gick till Rits. Där hade Sif inte heller varit och det var ett bra samtal vi hade där. Sen stängde de.
Vi gav Nef ett nytt försök. Och banne mig nu var det inte mycket kö.
Vi stod och trängdes lite, en tjej kom fram och sa "Hejfårjagtapådinnäsa" och klämde ihop näsvingarna på mig och så försvann hon fnissande. Jag hann inte fråga varför hon ville klämma mig på näsan.
Sen gick vi ett varv och kom tillbaka till utgångspunkten.
En kille frågade mig "Dö, du har inte grönt eller brunt på dig?" jag tittade ner på min t-shirt, vit svart rosa, nej, blåa jeans, nej, svarta kalsonger, nej, tittade upp på honom och sa "Nej det har jag inte" "Nä... okej." sa han "Har du?" frågade jag "Nä." sa han och log på nåt sätt och jag undrade varför han undrade om jag hade grönt eller brunt på mig och då mimade han att han hade en joint mellan pek och tummen och då gick det upp för mig. Poletten trillade ner. "Jahaaa, du menar så..."
Jag kände mig korkad, men ändå lite stolt över hur fruktansvärt naiv och oknarkig jag är. Senare på kvällen frågade en annan kille om jag hade knark. Knarkar alla eller tänkte jag, och vidare, varför frågar de mig, ser jag ut som en knarkare?
Sif sa att det berodde på min tofs.
Knarkartofsen som hon kallar den.
Hon har erfarenhet av det. Hon har varit med förr.
Det hade inte jag.
Vi ställde oss mitt i på ett ställe där det inte var så trångt. Nefbesökarna satt på stenkanter runt oss. Då, medan nån frågade mig om jag hade knark tog Sif kontakt med två killar. En från Barcelona och en från Bretagne. Javier och John. De hade båda bott i Sverige länge. Vi pratade med dem tills de stängde och då bjöd de med oss hem på efterfest med öl vin och kaffe och cigaretter. Det fanns även croissanter och sylt. De var skittrevliga och vi stannade alldeles för länge hos dem, vi skulle ju dessutom cykla hem.
Det var asjobbigt att cykla. Sen två timmars sömn innan jag skulle upp och träffa H-M.
Jag snosade omedvetet i två timmar. Jag vaknade ett, jag skulle träffa H-M tolv, med stor ångest ringde jag och bad om ursäkt och störtade ner till vår mötespunkt. En och en halv timma försenad blev jag. Men H-M söker ro i att vara med tiden, så på så sätt hade hon inte väntat. Hon är så fin.
Men jag hade gjort H-Ms brorson besviken. Han ville träffa mig, och jag honom såklart, och han ville ge mig fotbollen han gett mig i julklapp men som han ännu inte fått överlämnad, men den hade han glömt. Vad synd att jag inte fick se honom. Han är härlig.
Jag och H-M hade det bra. Vi åt sallad på ett fik. Pratade och jag grät lite grann, det rann bara liksom. Från ögonen.
Kvart i fem åkte hon flygbussen från Nils Erikssonterminalen och jag vet inte när vi chans att ses igen. Det känns sorgligt.
Fem över fem åkte jag.

fredag 25 juli 2008

Igår spikade jag upp en av kortväggarna invändigt till friggeboden som jag ska bo i sen. Pappa och jag bygger den. Den är snart klar. Brädorna var redan tillsågade och klara. Det var bara att sätta igång. Jag förberedde mig med min iPod, valde "Alla" i Beirut-mappen. Jag har 33 låtar av Beirut. Satte på mig lurarna och började hamra. 32 låtar senare hade jag en ömmande långfingertopp och en klar vägg. Jag dröp av svett. Det är den varmaste helgen på året.



Jag tog cykeln till Katrinevik. I backen upp såg jag en fin solros som sträckte sig efter solen. Bara en. Väl framme gjorde jag ett snyggt dyk från trampolinen och la mig för att läsa. Jag läser Flyga Drake av Khaled Hosseini. Den är ganska bra. Hemsk. Amir har just gjort ett stort svek mot sin vän.
Sen löste jag korsord. GPs semesterkryss. Det är en av höjdpunkterna under dagen.
Jag kunde inte "Ofruktsam lagårdsbo" men visste att pappa kunde det. Han fick hjälpa mig. Han är bondeson och har vuxit upp med gäss, grisar och kor. Gallko.



På kvällen kom bror med sin S. och pappa efter sin golfrunda. Vi åt och drack och eldade i utekaminen. Mysigt.
På söndag ska jag träffa H-M jag vet inte hur det kommer att gå. Det går säkert bra. Vi har inte setts sedan det tog slut sedan vi gjorde slut. Eller hon, kanske jag ska skriva. Hon gjorde slut. Det är en och en halv månad sedan. Hon har förekommit i mina drömmar de tre senaste nätterna. Så någonting är det ju. När jag tänker på henne, försöker uppleva föreställningen av henne, då knyter det sig i halsen på mig, eller är det i magen det knyter sig, vad gör det i halsen? Snörper? Då blir jag känslosam och svag. Så jag försöker inte uppleva henne så ofta längre. Plötsligt förstår jag vad Börge menade med inlevelse kontra upplevelse i skådespeleriet.
På lördag ska jag gå ut med Siff. Det blir kul. Det är lönehelg så det är säkert kaos på uteställena men det skiter vi i. Får jag träffa H-M bakfull. Ojdå.
Kanske lika bra.