Österö

Sista veckan i Finland. Ett stopp på Åland och sedan Österbotten.
Vi märkte att hyrbilen vi hade inte hade några vinterdäck när vi kom till Åland. Det var duktigt halt och sedan skulle vi norrut i Finland kommande dag. I höjd med Umeå ungefär. Inte så bra.
Vi fick hyra en ny på Åland. Det var skönt men det skulle innebära att vi sedan på hemvägen Åbo-Stockholm var tvungna att köra av den i Långnäs på Åland på natten och sedan springa tillbaka in på båten. Det kastade vi åt sidan så länge och åkte till Finland efter spelningen på Eckerö.
Väl i Finland åkte vi först till var var det, Malax? och bodde på ett motell. Chaley´s Motell.
En liten håla och inte så charmigt rum. Det satt en tavla ovanför sängen som föreställde en barbröstad kvinna som slagit sönder duken. Det söndriga var målat svart. Man skymtade att det rann lite blod ner för handleden. Nice.
Jag och Pontero, som nu var tillbaka efter att E. hade vickat, delade rum. Pontero hittade en ticktackklocka som han stängde in i ett skåp. Vi ville inte hållas vakna av tickandet.
Nästa dag spelade vi på en skola och det var massa barn, en 140 eller något. Skolan vi spelade på hade snackat med en annan skola i närheten att komma de också och så skulle de dela på notan för föreställningen. Det var inte avtalet från början, men så kan det va.
Sen vidare till Vasa, eller Vaasa som det heter på finska. Snarlikt, men svenska är svenska och finska något annat.
Det var fint i Vaasa. Många gamla trähus fint bevarade.
Vi ville se något på teatern, men de spelade inte. Inte heller gick det någon bra bio.
Vi gick på loppisar och jag hittade en halsduk. Vi gick och åt och beställde nån pastagratäng med grönsaker. De vet att slänga på ost i det här landet. Jag kunde inte äta upp. Började må illa.
Vi åkte till Nykarleby och spelade. På vägen dit sightseeingade vi lite och åkte ut på en ö. Där var det fint. Vi blev vindpinade och fick stänk från havet på oss.
Nästa dag spelade vi i Nykarleby. Det blev vår sista föreställning.
På svenska dagen dessutom.
Det var både finska och svenska barn som kollade. Det var en delad skola. Men samma byggnad. Finnar på ena sidan och finlandssvenskar på andra.Vi fick skolmat och satt med en adopterad kille från ryssland och en från Albanien. Den sistnämnda var inte adopterad. De var fina. Ville att vi skulle med ut på rast efter maten, men det kunde vi inte. Packa och sedan köra en fyrtio mil söderut igen till Åbo och hemresa.
Det kommer nog dröja tills jag åker finlandsbåt igen. Det är speciell stämning på de båtarna. Fylla och tokroliga ungdomar eller vuxna i peruker blinkande djävulshorn och batmandräkter.
Det var inga problem att köra av bilen i Långnäs. Sen sov jag gott, men blev väckt tidigt tidigt. Kvart över fem på morgonen. En timme och en kvart innan vi nått Stockholm.
Varför?
Fick frukost innan mitt tåg gick till Stockholm. Nu sitter jag på det. Det är ett mjölktåg som går via Krlstad. Det tar sju timmar. Det är bara fyra kvar.

Vårt trapphus.

Spårvagn nr 1.

Riksdagshuset.

Domkyrkan by night.

För några dagar sedan, på väg mot spårvagnen som skulle ta oss till vår bil, såg vi att alla offentliga statyer vi passerade hade röda näsor på sig. Det var roligt. Tänkte på vilket jobb det måste vara att klättra upp på statyerna och sätta dit dem. Hur många var dem som gjorde det? Och när, vilken tid på dygnet var de ute? Eller hon/han?
De har fina spårvagnar här. Gröna, smala och lite kantiga.
Idag spelade vi för 117 barn. Det är rätt många för vår lilla föreställning. Det gick bra.
Vi lämnade bilen på skolan vi ska spela på imorgon och tog bussen tillbaka till stan.Jag och A gick och kollade på Kiasma. Ett fint museum och bra utställningar.
Sen gick jag omkring lite och tittade på hus på vägen hem.Helsingfors är en fin stad. Jag trivs här.Nu öser regnet ner. Sitter i lägenheten. Jag har inte ätit fler pingvinlakritsar sedan tanden lossnade. Jag är sur på dem.
Nästa dag. Gick upp tidigt och åkte buss till skolan där vi skulle spela. Vi hamnade på fel buss. Rektorn på skolan som vi skulle spela på hade lärt sig helt fel vilken buss man skulle ta. Hon sa det är buss 160. Det finns en som heter 160K men den ska ni inte ta den åker en annan väg.
Det var precis tvärtom. Så vi fick vänta vid ändstationen och åka tillbaka med rätt buss.Det blev ruggigt tajt med tid till rigg och rodd. När sista biten var på plats öppnade vi dörren och släppte in. Vi spelade för ca 150 barn.
Det gick bra.
Kommande föreställning var inte förrän klockan tre nästa dag så vi tänkte dricka öl. Men först var jag och A. på Jag är din flickvän nu av teater Viirus. Den var ganska fin och rolig.
Texter av serietecknarna Liv Strömquist och Nina Hemmingson samt tonsatta Kristina Lugn texter. Bra texter.
Sen mötte vi upp E. Det regnade ymnigt såklart. Det har det gjort varje dag.
Vi gick till en jazzbar. Storyville. Drack öl och tjötade.
Vi hade svullfrukost imorse. Eller brunch. Klockan var ju tolv när vi åt. Vi var rätt trötta och sega. Vi åt tomater med ost värmda i ugn, scrambled eggs, A och E åt bacon, jag mackor med avocado och alla juice och kaffe. Härligt. Vi missade vår spårvagn och fick ta nästa, vi kom sent och det blev återigen på håret att vi hann bygga klart. Men det gick bra och var väldigt bra mottagande på skolan.
Efteråt åkte vi till skolan vi ska spela på imorgon och ställde bilen där. Sen stegade vi hemåt i regnet. Åt på pizzeria och nu softar jag och E i lägenheten. A är och träffar en vän.
Imorgon kväll åker vi hem.
Viking Line en fredagkväll Helsingfors-Stockholm. Det kan bli en stökig överfart.
Jag planerar att köpa vin till C:s 30årsfest på båten. En gåva till honom också.
Visky kanske.

Det var som jag hade föreställt mig. Helsingfors var grått kallt och regnigt när vi rullade in med den lilla trunébussen.
Det var en lång resdag. 07.45 gick båten från Sverige.
En av Viking Lines båtar. Resenärer gick på drickat vid halvtiosnåret.
Jag sov i hytten ett tag.
De som hade hytter bredvid oss var ett stort sällskap. De hade öppna dörrar och party. Chipssmulor som vandrade från ena hytten till den andra. Som en myrgång över korridoren. Senare satt de och rökte i korridoren. Vi var på däcket under bildäck. Hissarna upp till soldäck var sega. Alternativet att ta sig upp ditt måste blivit avskrivet vid det laget.
Jag köpte pingvinlakrits i tax freeshopen. De är goda och sega. De fastnar i tänderna. Jag slet av en lagning på en tand. En lagning jag gjorde när vi spelade vår slutproduktion i Luleå. De gjorde en tillfällig lagning. Nu ligger den lagningen i min mage. Eller i det finska avloppssystemet. Det är en framtand på underkäken. Insidan av den tanden. Tungan letar sig dit hela tiden och det är konstigt att säga s. S:et läspar sig ibland. Det är två veckor till att jag kommer hem igen. Hoppas det inte blir värre.
Det var smala gator att leta sig fram igenom och förhållandevis mycket trafik för att vara klockan halv elva en söndagskväll. Jag blev mer och mer stressad för varje felsväng. Enkelriktade gator. Spårvagnar som jagar en. Regn och mörker. Finska gatunamn och svenska gatunamn och en liten stadskarta.
Jag blev svettig.
Men vi kom fram till nycklarna som ledde till lägenheten och sedan till lägenheten.
Det var skönt att vara framme. Vi tog varsin öl, åt chips och kom i fas.
Jag sov på soffan, E på golvet och A i sängen.
I morgontrafiken skulle vi ta oss till en centralt belägen skola.
Jag hade kollat kartan vid frukosten och bestämt mig för en rutt som var enkel och bra.
Tyckte jag.
Att inte få göra vänstersväng hade jag inte med i beräkningarna. Vi fick snurra runt och byta håll. En gång hamnade jag mitt i en korsning och stod still där. Det hade varit grönt och jag följde bilarna framför mig, men längre fram blev det stopp och då stod jag mitt i korsningen. Då fick bilar som kom från vänster grönt.
Där stod jag inte vidare bra till. Med svensk nummerskylt. Dumma svenskjävel, sa vi till varandra i bilen. Att de tänkte det. Finnarna. I morgonrusningstrafiken.
Jag fick backa. Det gick, men det var svettigt. Jag svettades igen alltså, bakom ratten.
Till slut kom vi in på rätt gata och då, när jag tittade åt var skolan kanske låg, kom ett övergångställe och där stod en flicka som väntade på att gå över och brevid henne en polisbil och där kom jag och tittade åt alla möjliga håll och stannade inte. Då tänkte jag att det fanimej skulle vara typiskt om polisbilen stoppar mig nu och drar in mitt körkort.
Men det hände inte. Han, för det var en han det såg jag sen, lät mig åka. Det var en lättnad. Svensk nummerskylt. Dumma svenskjävel.
Vi spelade föreställning. E, musikern som denna vecka vikarierar för P, hade premiär imorse. Det gick bra, men att spela en föreställning man inte repat och en musik som inte har noter är lite lurigt. Vi hjälptes åt. Nickade och gjorde tecken i kulissen.
Vi ska till Kyrkslätt imorgon. Eller Kirkkonummi som det heter på finska.

Jag har flyttat in i min lägenhet. Min låda på Hisingen.
Det känns bra. Jag hittade saker jag hade glömt att jag hade.
Jag hittade inte saker som jag trodde jag hade. Som till exempel bestick. Då kom jag på att jag och H-M som då var förälskade in i döden beslutade att det var ingen idé att spara mina. Vi skulle använda hennes, som var så mycket finare.
Jag fick äta middagen med stekspade.
Nästa dag gick jag på loppisrunda och hittade lite bestick och en fin brödlåda.
Jag behöver ganska mycket grejer. Stora grejer. Man borde ha tillgång till en skåpbil handla loss på blocket och sen bara åka runt i stan och plocka upp allt. Bokhylla soffa soffbord matbord stolar nån fin pall kanske och något att ha som skohylla. ja, stora grjer.
Jag kommer kunna trivas här tror jag.
Jag köpte ett dusckdraperi och en fin hink att ha soppåsen i igår.
Jag var på premiären av Mot väggen. S-M är väldigt bra. Jag smög med på festen ett tag och drack bubbel och vitt och åt av den goda kejtrade maten. Träffade maskören jag hade i Regeln och undantaget. Det var kul. Hon berättade att hon sett en äldre dam fastnat med foten på något sätt i ett spårvagnspår så att benet gått av. Hon såg benpipan. Hon kom fram till att Göteborg är farligt.
Hon verkade bli stressad av spårvagnarna. Hon såg dem överallt.
Jag gick hem ganska tidigt. Det är lite märkligt att vara på någon annans premiärfest. Man hör liksom inte dit. S-M övertalade mig att stanna ett tag i alla fall och det är jag glad för att hon gjorde, så fick jag prata lite med henne.
Idag ska jag på provfilmning för en informationsvideo för kriminalvården. Spännande.
Min förkylning vill inte ge sig. Nu har den utvecklats mer till en regelrätt förkylning. Snorig ont i halsen och känslan av att läpparna är lite svullna och avdomnade. Måste ta det lugnt idag. Se på film kanske och inte gå på AnnaMarias rörelsepass. Så får det bli.

Det var fint på Åland. Vi kom dit med färja. Kryssning.
Jag var tvungen att distansera mig till allt på båten.
Då blev det humor.
I en pub var det oktoberfest med ett oktoberfestband som spelade.
De hade typiska oktoberfestkläder på sig och log.
Det fanns kareokebar och Wallmanssalongershow och en man som sjöng covers med backtrack. När jag gick föbi första gången sa han
och här kommer en fin låt av Ted Gärdestad, För kärlekens skull...
Och så slöt han ögonen och smörade igång.
Andra gången jag gick förbi sjöng han Anthem. Såklart.
Det fanns taxfreeshop och många hade med sig pirror och köpte många öl.
Jag gick ner till den fönsterlösa hytten ganska snart och tittade på en film jag hade på datorn. Sov och gick av båten 06.45 svensk tid 07.45 finsk.
Vi hämtade vår hyrbil och bar upp all scenografi från ett källarförråd.
Körde till skolan vi skulle spela på. Vi fick ett samtal från Ponsoro, vår musiker, att han satt fast på arlanda. Planet var försenat. Ganska mycket verkade det som, men sen ringde det igen och då skulle det inte vara så försenat. Jag och A. kånkade in all scenografi och allt ljus och började bygga i rummet vi kulle spela i. Men sen när vi var klara ringde det igen och det visade sig att Ponsoro skulle bli skitsen i alla fall och jag och A. fick riva och bära tillbaka allt in i bilen igen och bestämma med rektorn att vi kommer i övermorgon igen. Det gick bra.
Vi åt ute i Mariehamn och det var gott. På rummet tittade Ponsoro på Family Guy och jag på en film. Vi delade rum. Han snarkar, men det gick förvånansvärt bra att sova.
Nästa dag gick vi upp tidigt och åkte till Kökar. En annan ö av Åland. Vi åkte färja dit och havet böljade. Vi spelade för en hel skola. Föreställningen riktar sig egentligen till lågstadiet, men det var roligt att alla kollade.
De var 35 stycken.
Vi fick Kökaräpplen som färdfrukt.
Vi åt ute på samma ställe som kvällen innan, men det var inte lika gott.
Nästa dag var vi tillbaka på första skolan och vi spelade för hela den skolan också.
De var 116 stycken. Det var lite många.
Sedan färja hem. Vi httade en Allerstidning och löste korsord tillsammans hela vägen hem. Jag och Ponsoro delar intresset för korsord. Vi gillar samma filmer och tycker Family Guy är väldigt roligt. Vi kommer bra överrens. A. kommer jag också bra överrens med.
Vi blev tvungna att köra upp på gångvägen utanför Kroumatas lokal i Stockholm. Det var inte så laglig bilkörning, men vi var tvungna. Svettigt kånkade in i deras lagerrum och sen satte jag mig på flygbussen att ta mig hem. Pust.
Jag fick inte tag i tågbiljetter så jag fick flyga.
Nu är jag i mors och fars nya lya i Stenungsund och den har en storslagen utsikt.
Senare idag ska jag till min lägenhet jag precis fått och ska börja packa upp.
Jag ser fram emot en skön vecka i Göteborg.

Åland

Trött efter en tredagars spelvecka. Trött för att jag behövt gå upp så tidigt. Jag har under tisdagen och onsdagen behövs ta en tunnelbana klockan 06.24 och imorse tvungen att ta en klockan 05.48
Det är tidigt. Och så är jag dessutom sjuk i systemet.
Det gör ont att vakna. Rent fysiskt ont.
Och så är det mörkt. Allt talar för att det är en oerhört korkad idé att stiga upp och vakna. Så har det känts dessa mornar.
Det har gått bra att spela. Rimbo, Norrtälje och Hallstavik.
Barnen verkar gilla det. Häromdagen fick jag en kram av en flicka och ett fotbollssamlarkort av en pojke. Tecknen på uppskattning kan se olika ut.
Nästa stopp, Åland. Vi åker dit på måndag.
Där har jag aldrig varit.
Var hemma hos K. igår. André var där också. Det bjöds på paj och rödvin. Ekologiskt rödvin. Andra flaskan var godast. Vi var eniga om det.
När André frågade om jag hade kontakt med min förra tjej så kopplade jag "förra tjej" med Moa och inte H-M som han menade. Som K förstod att han menade.
Jag noterade detta och såg det som att jag kanske inte kommit så långt i processen. H-M processen. Låter som att jag har en beef med en klädjätte.
Jag ringde min gamla teaterlärare från Fridhem idag. Vi ska ses i helgen. Det blir roligt. Han känner kvinnan jag spelar med nu och hon umgås med hans mamma.
Liten värld. Liten som ett nöt.
Jag försökte hitta tvättstugan, eller där man bokar tvättstugan i huset jag bor i.
Jag hitta den inte. Massa dörrar jag inte kom in i. I källaren. Och lyset envisades med att släcka sig hela tiden. Började fantisera om monster. Händer som tar i en i mörkret och att de är borta så fort man tänder. Härligt.
Så länge min egen fantasi skrämmer mig är jag nöjd.
Men jag måste verkligen tvätta. Inte många kallingar kvar nu. Och t-shirten jag spelar i luktar verkligen illa. Att den lukten kommer av mig. Det ger perspektiv på nåt sätt. Jag svettas så mycket. Varför?!
Nu tar jag ett glas vin och ser fram emot en lång natts sömn.
Jag funderar på att bädda i Rs bädd. Jag vaknade och hade vrålont i mitten av ryggen. Det högg så att jag varken kunda andas ut eller in. Huh, liksom.
Kanske är det skonsammare i hans jättesäng.

Vaknade och kände att allt inte stod rätt till. Ont i halsen. Jag prövade rösten ut i rummet.
Den lät inte som min.
Det var inget vidare. Jag har premiär på Snäll imorgon.
När jag hostar rosslar det i halsen. Det svider och slemmar.
Åt en lång frukost. Drack mycket te med honung.
Åkte till Bandhagen till klockan halv två. Jag blev svettig bara av att ta mig till T-banan. Det är en promenad på tre minuter. Allt står inte rätt till.
Det är så typiskt att bli sjuk nu. Man har varit spänd och stressad inför den sjukt komprimerade repperioden och efter att den har gått bra så slappnar man av och då, pang, sjuk. Som ett brev på posten.
Lyssnade på hiphop på vägen dit. Mobb Deep.
Vi packade turnébussen. Jag svettades och förpassades att inte bära så mycket. Jag tog emot grejer i bussen isrället. Jag slapp gå upp och ner för trappor.
Åkte tillbaka till Aspudden. Gjorde pizza.
Bash ringde och vi tog en kaffe vid Hornstull.
Jag tycker väldigt mycket om honom. Han bjöd in mig att äta hemma hos honom och Shipe men jag tackade nej. Jag måste i säng tidigt ikväll. Får inte utmana min sjuka i halsen. Ska åka tidigt imorgon.
Jag ska hämtas klockan sju. Upphämtningsplatsen ligger en halvtimme bort.
Jag köpte echinacea och glass. Glass ska vara bra för ont i halsen har jag hört. Det kyler ner och bedövar. Och så är det gott också.
I sällskap av TVn ikväll, och sedan en tidigt natt.

Performance

Träffade Chribba i lördags. Vi fikade. Hans yngsta sov i vagnen.
Fiket hade inget bryggkaffe. Jag fick ta en latte istället.
Det var ett fotbollsfik vid Hornstull.
Dockteater Tittut hade haft premiär. Vi gick dit, till tårta och vin.
Godis fanns också, och salta pinnar.
Där hängde A. och Chribbas andra barn. Den äldre av dem.
Det är väldigt fina barn.
Jag blev inbjuden till Chribbas 30årsfest. Hoppas jag kan gå. Hoppas jag är i Stockholm då.
Senare gick jag på tre systrar. Själv. Jag tycker det är helt okej att gå på teater själv. Det kan vara skönt.
Åkte hem. Såg på TV till alldeles för sent.
Sov gott i natt.
Åkte till Gävle idag. Åkte tillsammans med G. och Andre. Det var länge sedan jag träffade G. Minns inte när det var. Han kommer ifrån Gävle.
Vi spelade TP på tåget dit. G. hade det på sin mobiltelefon. En mobiltelefon Andre haft innan. G. har köpt den av honom.
Andre vann alla gånger. Han är smartast. G. kom tvåa, han är näst smartast och jag är bara dum.
Sista gången vi spelade, det var på hemvägen, lyckades jag komma tvåa.
Gävle var fint. Det fanns många bockar där.
Vi pratade lite om bocken. Hur den brinner upp.
Att den ett år blev rammad av en raggarbil. Då välte den.
Vi var hungriga och letade efter någonstans att äta. Till slut hittade vi en kinarestaurang som var öppen. Tofu och grönsaker och friterad banan med glass till efterätt. Det var gott.
Sen tittade vi på när K. och Annasoley läste lösryckta repliker till varandra med olika ljudlandskap och låtar i bakgrunden under tre timmar. Det var fint och bra.
Synd att vi inte hann sitta ner längre.
Vi åkte tåg tillbaka, spelade TP.
Skildes åt på centralen.
G. jobbar på Nobelmuseet i Gamla stan. Ska nog gå dit på lördag. Gå på en visning kanske. Bergmanutställning.
Nu verkar det vara en dålig film som börjar på TV.
Zapp.
Det går så mycket strunt på TV.
Varför tittar jag? Varför stänger jag inte av?
Ja, den är ju som ett sällskap.

Jag är ledig idag. Det är soligt ute.
Jag borde gå ut och ta en promenad. Jag gör det sedan.
Jag har repeterat in en föreställning på fyra dagar.
Helt bisarrt. Men det känns bra.
Det har varit långa dagar och genomdrag varje dag. Det har varit skönt.
Det var jag orolig för innan vi började repa, att jag inte skulle få tillräcklig vana för helheten.
Alla som är med är snälla och jag trivs med dem.
Vi har repetrat i en lokal i Bandhagen.
På måndag packar vi turnébussen och på tisdag bär det iväg mot Rimbo och premiär.
Premiär för mig, nypremiär för de andra.

Ikväll ska jag träffa P. på Carmen av alla ställen. Han gillar hak.
Vi hittade ett enda hak när vi var i Östesund. De hade billigats öl i stan, men det är i Östersund ändå en öl för fyrtio-fyrtiofem kronor. Andra gången vi gick till det haket hade de höjt priset. Det var sista gången vi gick dit. Då betalade vi hellre tokdyrt, för haket var inte det minsta charmigt.
Det blir roligt att träffa honom igen.
Jag bor i Aspudden hos R. nu nbär jag är här i Stockholm. Det går väldigt smidigt, han är så bra. Han trivs inte så bra i Stockholm så han är bara glad för sällskapet. I helgen blir jag ensam här. R. ska till Lule.
Nu började Sif chatta med mig på facebook. Jag fattar inte hur man svarar.
Jävla dator.
Jag ringer henne.
Åh nu började jag sakna henne. Hon är rolig.
Nu är det lite molnigare ute. Måste ut.

Jag åker tåg. Jag åker sträckan Göteborg Stockholm.
Det är skönt att åka tåg. Hellre tåg än flyg.
I tåg så ser jag resandet. Jag ser hur landskapet förändras. Jag märker att jag reser. Förflyttar mig.
Flyg går så fort. Plötsligt är man i en ny miljö och har inte hunnit se förändringen. Flyga är ett mer chockartat sätt att resa på.
Man bara dyker upp på en ny plats. Eller dyker ner.
Lite som tunnelbana. Jag blir alltid lite desorienterad när jag kommer upp ur underjorden.
Nu reser jag. Från någonting till någonting nytt.
Ofta när jag reser slås jag av en önskan att bara fortsätta.
Att aldrig komma fram. Bara åka och åka. Kanske en längtan att fly.
Vad flyr jag ifrån. I så fall.
Jag ska bo hos R. Vi pratades vid igår. Vi ska mötas på centralen. Två saker är redan inplanerade i helgen, de bestämdes utan min vetskap. Fika med Öhranders på lördag och luncha med Nina på söndag.
Jag blev glad. Det är två personer jag tycker om.
Jag bävar lite inför min uppgift. Min rekordkorta repetitionstid: 5 dagar, varav 4 med regissör. 5e dagen ska vi ha ett genomdrag utan henne. Hon var tvungen att resa.
Jag sov oerhört dåligt inatt. Tänkte på rep och text. Tänkte på sånger jag ska skriva, scenkonst jag vill göra. Jag sover alltid dåligt natten före en resa någonstans. Det spelar ingen roll om resan är lång eller kort, om den tar mig till en för mig okänd eller välkänd plats. Min mamma är likadan.
Kanske reser jag redan när jag ligger där och skruvar, att jag redan är på väg, och det ger mig ingen ro.
En mygga höll mig vaken ett tag. Den störde mig med sitt inande.
När jag tände sänglampan var den borta. Jag kunde varken se eller höra den. När jag släckte satte den igång igen, jag tände och den var borta och så höll vi på ett tag. Till slut fick jag den. Jag tryckte upp den mot väggen. Det höll den inte för.
Jag lyssnar på Metallicas nya skiva. Mm.
Jag sitter i första klass. Det är därför jag skriver nu. Internet ingår i förstaklassbiljetter. Jag har aldrig tidigare åkt första klass. Biljetten var billigare än andra klass. Det är ingen ordning på klassystemet. Det bådar gott.
Det är gratis kaffe och te också.
Passerar Falköping.

Jag är tillbaka ifrån Luleå.
Jag träffade kamrater. De såg ut att vara glada att se mig.
Jag kände mig uppskattad. Jag kände igen mig i staden. Miljön.
En liten känsla av hemma infann sig.
Fyra år ger rötter åt en plats tydligen.
Jag fick jobbet i S-vall. Jag fick reda på det på Landvetter innan jag åkte upp. Det ser jag fram emot.
Jag mötte K. Vi drack öl och pratade om performance.
Han är helt innne på performance nu.
Han har startat en performancegrupp med sin vän.
Det lät spännande det de ska göra i Gävle.
Vi såg Majamonologen. Den var bra.
Den var klar två minuter över åtta. K. var tvungen att ta en taxi kl åtta utanför teatern till flygplatsen. Den var förbeställd.
K. var i Luleå i fyra timmar.
Jag var i Luleå i fyra dagar.
Jag sov på en madrass i ett vardagsrum på Malmudden.
Jag träffade chefen på Norrbottensteatern. Presenterade mig. Visade mig. Det var ett bra samtal tycker jag. Jag har aldrig tidigare haft ett sådant samtal. Chefsamtal. Ett karriärmove som R. skulle kalla det när jag träffade honom efter samtalet.
Vi såg en igelkott ligga död på marken. Den låg på sidan.
Magen hade spruckit och inälvor hade hasat ut ur igelkottens mage.
Och framför nosen låg en tom och bucklig Coca-cola burk.
Coca-cola dödar tänkte jag.
Coca-cola kan vara beroendeframkallande och skadar din hälsa allvarligt.
Jag hade inte kameran med mig.
I så fall hade ni fått se bilden.
Tänkte på sockerberoende, fetma och Duck City.
Lena Andersson borde göra en pjäs på Duck City.
Lena Andersson borde prova på att skriva dramatik.
Jag och R. gick för att fika.
Jag föreslog ett fik och R. blev glad för han gillar också det fiket.
Det är ett pensionärsfik. Ett barnvagnsfik.
Ett fik där man kan få en tekaka med ost.
Ett fik där man tar kaffet själv och kan ta påtår på påtår.
Vi pratade om teater, Tjechov och ensemble. Och lite annat.
Senare strosade jag själv. Köpte ny telefon.
En billig som det bara går att ringa och smsa med.
Den har en skön oldschoollook tycker jag. Tetrisgrafik.
Den har bra mottagning.
Gick till systemet. Vin och mellanöl.
Gick till skolan och lyssnade när fyrorna läste en pjäs för slutproduktion.
Vi gick och bastade.
Vi gick till skolan och dukade upp för kräftskivan.
Vi sjöng snapsvisor.
Performancegruppen från svenskfinska folkhögskolan uppträdde nästa dag.
Det var kulturnatta.
De sjöng också snapsvisa. De delade en flaska vodka på fyra.
Seb. Rs kompis, tyckte att efter flaskan blev tom borde en ny ställas fram och att de skulle fortsätta tills nån bröt eller att nån somna eller liknande. Att gå hela vägen.
Det gjorde de inte.
Men de höll andan med huvudet i en skål med vatten mellan varje snaps.
Jag var på öppna repetitioner av Ronja Rövardotter.
Jag var i domkyrkan och hörde solister sjunga.
Jag var på Kulturens Hus och såg några dansa. De hade kvistar i håret.
Kanske skulle de föreställa träd.
Efter dem var det två unga tjejer som spelade sånger de tyckte om.
De var nervösa och vid ett litet misstag, en felaktig ton, ett snubbel i texten så log de och fnissade lite.
Jag tyckte om det. Det fick mig att le.
Sådant händer inte på skiva. Bara live.
Kom att tänka på Kristofer Åström där en sträng går av mitt i låten.
Det är på skiva. Han kommenterar det med typ oj där gick en sträng och sedan fortsätter han att spela klart låten. Det gör mig glad att de valde att ha med det på skivan i stället för att ta om. Göra det perfekt.
Hängde med Janna Mauri Phil och alla de andra under kvällen.
Åkte taxi till Malmudden för att skona en i sällskapets höft.
Såg Chicago på storduk i vardagsrummet.
Jag var trött. Åt lite godis. Låg i fosterställning i den lilla soffan.
Vaknade utvilad på söndagen.
Läste tidningen och åt frukost med Phil.
Åkte till flygplatsen och sedan hem.
Pratade kort med H-M.
I Kode, inne i busskuren, hade en blåmes fastnat.
Den försökte flyga ut men möttes av glaset. Slog i huvudet, näbbet.
Satte sig att vila lite. Ett nytt försök men samma sak igen.
Den hittade inte ut. Det såg jobbigt ut.
Att inte kunna komma loss fastän men ser att det borde gå.
Träden är ju där.
Bonk.

Idag skrev jag under ett förstahandskontrakt.
Det är första gången jag gör det.
En tvåa på Hisingen. Jag får tillträde till den den första oktober.
Då är jag i Finland.
Jag har ett hem. En bas.
Jag kommer säkert att flacka runt ändå. Det är frilansarens lott. Jag har inget jobb i Göteborg.
Men jag har ett hem att komma till på helger och vid ledighet.
Det känns oerhört bra.
Det verkar som att jag har jobb i vår.
Allt är inte helt klart ännu, men med största sannolikhet får jag jobbet.
Jag har lärt mig att man inte ska ta ut någonting i förtid i den här branchen.
Allt kan hända tills man faktiskt sätter sin kråka på pappret, men jag kan inte hjälpa att jag redan nu gläds åt det.
Jag tappade min mobiltelefon i golvet idag.
En del som jag inte trodde kunde tas loss flög all världens väg.
Längst upp på telefonen där den lilla antennen sitter.
Jag trodde den gick av. Det var ingenting innanför det som är antennen.
Bara plastskal.
Men allt verkade vara i sin ordning. Det är en bluffantenn.
Jag satte dit biten igen, men ända sedan jag tappade telefonen verkar den ha fått nedsatt täckning.
Jag hoppas att det är tillfälligt. Just nu har jag inga pluttar täckning.
Jag brukar ha minst tre här på Tjörn.
Kan det vara så att den får nedsatt kapacitet om man tappar den?
Jag trodde det var antingen eller.
På eller av.
Kanske var det så att något otroligt viktigt men litet som ska sitta i antennen åkt av. Något så litet som i trumhinnan. Hammaren kanske.
Så nu hör den lite dåligt.
Jag väntar dessutom ett viktigt samtal imorgon bitti.
Jag åkte till Stenungsund för att se om det fanns en billig telefon.
En att bara ringa och smsa ifrån.
Så jag kan ta emot det viktiga samtalet imorgon.
De hade ingen.
På nätet stod det att butiken jag var i hade en billig i lager.
Det hade de inte. Tro inte allt som står på nätet.
Det är bara ljug allting.
Kanske sitter jag och ljuger?
Säger att jag har tappat telefonen när jag inte alls har gjort det?
Jag gjorde en fin tavla igår.
Jag byter ämne. Det kan man göra i pressade situationer.
Imorgon åker jag till Luleå. Nu bytte jag igen.
Det skall bli härligt att träffa K.
Jag skall möta honom vid flygbussen. Det har han bett mig om.
Att möta honom. Då gör jag det.
Det blir härligt att andas in Luleås lukt igen.
Jag tror jag minns den.

Har varit i Malmö i helgen.
Åkte ner i frdags klockan 12 tillsammans med Rik.
Rik hade med sig matsäck. Det hade inte jag.
Jag fick banan och nektarin. Och vatten.
Ett soligt och varmt Malmö mötte oss.
En tjej verkade stressad och frågade oss något.
Först tyckte jag hon frågade
Vet ni hur jag snabbast kommer till Polen?
Hur man snabbast tar sig till Polen? frågade jag tillbaka
Nej, sen tyckte jag hon sa
Kupolen
Och jag tänkte på Borlänge
Sen hörde jag
Kopralen
Jag vet inte om hon var osäker på vad det hette det hon ville fråga om för det lät lite olika varje gång. Sen lade hon till
högskolans bibliotek.
Och vi kunde inte hjälpa henne.
Jag pekade vartåt högskolan låg men just biblioteket det visste jag inte var det låg.
Sedan fick jag reda på att det var det huset med citat skrivet på.
Bland annat från Timbuktus Brev till regeringen eller vad den heter.
Torres höll på med mat. Kajsa kramades.
Jag kom mig för att kalla deras son för Ella.
Det tyckte jag var ett fint smeknamn.
Sonen som även kallas Errol. Och Lill-Klas.
Kärt barn har många namn.
Vi åt mackaronilåda och drack öl.
Vi tog bussen till Västra hamnen. Vi skulle på Västrahamnsteatern och se Energikick.
Västrahamnsteatern är en av Sveriges nyaste och minsta teatrar.
Intimt och fint.
Den ligger som i en byggarbetsplats.
Det var en bra pjäs.
De kan säga jag vill förändra världen utan att det blir ironi.
Sen gick vi hem till Angus och drack vin.
Helena var där också. Hon hade ont i tummen.
Vad har du gjort?
Ingenting.
Och Cim förstås.
Barnen sov.
Jag tycker om de där människorna. Det är synd att jag får träffa dem så sällan. Det blir ofta goda samtal tillsammans med dem.
Goda samtal är sällsynta.
Konstnärliga samtal också.
Jag sov på soffan hos Torres. Rik på madrass på golvet.
Vaknade tidigt. LillKlas var uppe och pratade.
Mamma och Pappa är de enda ord jag förstår av hans vokabulär men han pratar flitigt och mycket.
Det var svettigt i sovsäcken. Ännu en varm solig sensommardag.
Jag längtar till hösten. Ser fram emot den.
Jag ska möta hösten i Helsingfors. Jag har stora förväntningar på Finland. Jag tror att det kommer vara som i Stig Slas Claesons berättenlser.
Kallt regnigt grått och tungt. Och i det där råa ett varmt och fåordigt bemötande mellan människorna.
Man kan stå och äta en korv i snålblås och småspik och dela några ord med en annan som också står där och tuggar. Och sen en cigarett.
Det är min bild av Finland.
Min höstvecka i Finland.
Träffade mitt gammelex på ett fik på St. Knuts torg.
Hon var sen. Hon var bakfull tror jag, i alla fall trött och ännu inte i fas.
Hon kom i fas efter ett tag.
Vi pratade om livet. Sen om hennes pjäs.
Sen kom Rik och Torres. Ida och Sofie med sin Doris. Dvärgschnauser.
Vad du än gör klipp inte mustaschen det är i den deras stolthet sitter. Schnauser betyder just mustasch. Min 11000 kronors bäbis, sa Sofie.
Tänkte på hur vacker hon är. Ögonen.
Vi blev ett jättegäng kring fikabordet.
Sen kom Kajsa med hennes mamma och Errol.
Sen gick vi, grabbarna grus som i gamla tider.
Ida kan verkligen kramas. Hon är oerhört bra på det.
Vi köpte ingredienser till en wok.
Gick hem och lagade den.
Drack vin. Rött den här gången.
Min magkatarr satte igång ordentligt.
Jag hade känt av den ända sedan jag kom till Malmö, men nu drog den igång. Molvärk.
Jag märkte att jag fick svårt att prata, nästan som när man håller på att börja gråta.
Jag lade mig på sidan i soffan. Slumrade.
Torres och Rik gick ut med Ella och L. som är Angus unge.
Jag slumrade.
Det var skönt.
Jag vaknade, tittade på Torres och Rik och barnen genom fönstret. De hade roligt. De sprang och skrattade.
Jag satte mig i soffan. Fyllde på vinglaset och läste lite i Noréns dagbok.
De andra kom upp. L. ville se Fem myror är fler än fyra elefanter. Eller Fyja! som han kallar det.
Det är ett bra program.
Rik gick för att träffa några kompisar.
Jag och Torres var kvar med barnen.
LillKlas ville inte somna. Torres gick fram och tillbaka mellan köket och vardagsrummet med Erroll i ergon.
Torres lade L. Han hade sett massa avsnitt Fyja! och var trött.
Jag berättade för Torres att jag uppskattar honom.
Vi pratade tills Kajsa Angus och Cim kom hem. LillKlas hade fortfarande inte somnat.
Vi tittade på Eddie Izzard. Skrattade.
Angus och Cim gick och Rik kom tillbaka. Vi smtalade lite till innan vi lade oss.
Jag i sovsäck på soffan och Rik på madrass på golvet.
Vaknade snortidigt och såg att Rik läste Tintin.
Han är knäpp tänkte jag och somnade om.
Ännu en sommardag. Svettigt i sovsäcken.
Varför tog jag med mig regnjacka?
Det var barnloppis i Folkets Park. Vi gick dit.
Sen åt vi falafel på Torres skolas takterass.
Där har de det fint.
Ser fram emot att se deras slutproduktion. Måste se till att det blir av.
Jag och Rik åkte hem med 13.30 bussen.
Vi åt godis och drack vatten. Sov.
Jag kände mig ensam ledsen och söndagstom när jag kom hem.
Pratade kort med H-M. Jag saknar henne.
Men på det hela taget har jag det bra. Bättre. Men det är konstigt att lämna något man absolut inte har någon lust att lämna.
Men så är det. Livet.
Ser fram emot att börja jobba. Få saker att hända.
Bli upptagen av något annat än mig och mina tankar.
Och hösten som kommer. Hösten.

Frun ska göra om i sovrummet IGEN eftersom sängramen inte passar in längre. Den är klädd i vitt tyg, kommer från Ikea och den samlar en massa damm och katthår efter våra två katter. (Jag påpekade detta vid inköp, men vad vet jag om inredning.) Efter en tvätt av tygeländet runt stommen så krympte det och man får ta i så man får skitsmak i munnen för att det ska passa. (Och det gör det ej ändå) Man kan stå ut med det tycker jag, men igen, vad vet jag?????? Nu ska eländet ut (sängramen alltså, inte frun) och jag kan tänka mig att skänka bort eländet (igen, sängramen inte frun) Det är bara ramen som ska ut, ej skjutbanorna (madrasserna).Allt tyg är nytvättat. Eller bytes mot något kul. (OBS Ingen fru. DET RÄCKER MED DEN JAG HAR)

En blocketannons jag stötte på.

Har varit ute i skogen med pappa idag.
Leta svamp i Svartedalen.
Vi hade stövlar och korg och kompass med oss.
Sist pappa var ute gick han vilse efter att ha tappat både kompass och riktning.
Men han hittade till bilen. Tiil slut.
Pappa han hittar i skogen.
Vi gick rätt långt rakt in i skogen över en myr och mellan grenar och genom snår.
Nu snart kan vi börja leta, det är ingen idé än. Här finns inga.
Vi trampa vidare och jag följde ryggtavlan på pappa.
Här nere nånstans brukar de första svamparna visa sig.
Och visst var det så. Pappa har koll på sitt svampområde.
Där stog de. Gula kantareller. Rätt upp ur marken.
De var ganska små. Vi lämnade de minsta.
Vi var några veckor för tidiga.
Men vi gick omkring och hittade ändå ett gäng svamp.
Tre Karljohan också.
Härligt att skrota omkring i skogen.
Efter en timma kanske gick vi tillbaka och satte oss i bakluckan på bilen.
Pappa hade med sig kaffetermos.
Sen spelade vi lite golf på golfbanan.
Slog en hink och gick korthålsbanan.
Det sitter i ännu. Sving och bollträff.
Rakt och långt.
Får börja igen kanske. Nästa säsong.
Jag var ju rätt bra trots allt.
Men pappa slog mig på korthålsbanan. Jag har absolut ingen känsla för puttning.
Den har gått ur mig.
Men han vann bara med ett slag.
Gott.
Ikväll ska jag dricka vin och se på TV.

Åkte in till Göteborg, det var i torsdags.
TF-medlemmar hade möjlighet att se Det Osynliga gratis.
Jag var en av dem som uttnyttjade tillfället.
Mycket viktig föreställning.
Den spelades i samband med en pressträff inför utgivandet av en bok om kulturpolitik.
Den delades ut gratis.
Måste läsa den. Vill kunna sätta mig in i kulturpolítiken mer och ha möjlighet att förstå mer av vad som händer.
Vilka krafter som styr.
Och kanske vad jag kan göra.
Sen fikade jag med Rik.
Han gjorde bokslut över sommarjobbet han har haft. Som matmor.
Han behövde en paus.
Fiket, på Bangatan, sköttes av spanjorer. Vi fick beställa på engelska.
Toast and coffey.
Sen visade Rik mig "stans bästa bageri". Han köpte ett bröd.
Det var litet och runt men vägde tungt.
Ett rejält bröd.
AnnaKarin från skoltiden i Stenungsund tittade fram från baket i förklä.
Nämen hej
Nämenhej
Det var längesedan.
Hon gick på samma utbildning som Sif har gått i Borås. Hon hade inte sett Sif. Nej.
Gick till Pustervik. Rik fick tag i biljett till aftonens dansföreställning.
Apris par corps.
Vi skildes åt och jag gick upp till Broder D. Han kollade på en spännande pingismatch med Persson.
Tror det var kvarten. Som han vann, men nu vet vi att han förlorade både semifinal och bronsmatch.
Att han blev fyra.
Det visste vi inte då.
Det var spännande. Vi ropade ja när han vann. Vi gladde oss.
Vi drack kaffe och tittade på fotboll och Broder D vek huvudet åt höger och somnade.
Gick och mötte Sif innan dansen. Hon var trött efter arbetsdagen.
Nu får föreställningen vara bra, för annars kommer jag att somna, sa hon.
Mötte upp Rik och fick bra onumrerade platser.
Föreställningen var helt fantastisk.
Tjusig, hisnande, vacker, våldsam och kärleksfull.
Min kropp suktade efter att få röra sig.
Ha ett rörelsepass med Micke. Tillsammans med H-M. Som förra sommaren.
Rörelseimpro. Slänga sig och se vad som händer. Utmana sina gränser.
Sina uppfattingar om vad som är möjligt. Gå längre.
Sugen på att svettas och känna mig stark och fri. I kroppen.
Kroppskontakt.
Rik och Sif tog en öl och jag fick en passionsfruktläsk.
Vi pratade om upplevelsen.
Sen åkte jag till Broder V. Mamma var där och skulle åka bilen hem till Tjörn.
Jag passade på att åka med.
Broder D skulle också med.
Vi tittade på ett hus som han fått ett erbjudande om visning på en lägenhet i.
Det såg fint ut.
Väl hemma drack vi ett glas vin tillsammans.
Jag och Broder D lyssnade på Metallicas nya låt som de släppt på hemsidan.
Vi var trevande i vad vi tyckte. Njaä. Hamnade vi på.
Om Metallica kommer till Ullevi nästa sommar skall vi gå och se dem.

Idag var jag och tittade på en lägenhet.
Den jag nämnt som min och Broder Vs blivande lägenhet.
Den det för tillfälligt bor kineser i.
Det hör egentligen inte till saken, men vicevärden har vid varje tillfälle jag pratat med honom på telefon sagt ja det bor ju kineser här nu. Vi har pratat tre gånger på telefon.
Men idag har jag alltså tittat på den.
Jag åkte kollektivt dit för att insupa omgivningarna.
Se hur det skulle kännas att ta sig hem till vår lägenhet, redan innan jag sett den måste tilläggas.
Mina förväntningar var höga.
Det var ett fint område, fint hus men det fanns finare grannhus.
Grannhusen var träkåkar från kanske 40-50talet.
Vårt var ett tegelhus från 90talet.
Jag ringde värden.
Vi presenterade oss och sen sa han att ja det bor ju kineser här nu.
Jo jag vet, sa jag inte.
Du har sagt det alla gånger vi pratat med varandra, sa jag inte heller.
Vi gick in i trapphuset och det var fint sen väntade vi på en trappavsats på hans son. Han kunde engelska, det kunde inte värden.
Aha, jag hade anat en viss oro.
Kan du engelska
Jo jag kan engelska
Ja jag har aldrig lärt mig det
Det är ju synd att de inte lärt sig svenska, sa sonen när han kom.
Svenska är ett svårt språk att lära sig, sa jag och började fatta tycke för de ansatta kineserna.
De är ju trots allt överlägsna i OS.
Jag blev besviken på lägenheten. Det var min första känsla.
Fan.
Tapeterna i hela lägenheten var väldigt fula och med en massa hål i, plugghål där det kanske suttit en hylla nångång men det gjorde det inte längre.
Badrummet hade kakel som var 90talsrosa (Jag kan inte bara säga rosa. Det var nåt med den som jag bäst kan beskriva genom att säga 90tal som beskrivande hjälpord.) med blommor på vissa av dem.
Allt gav ett intryck av vad jag inte ville se.
Jag jobbade på att tänka bort allt dåligt. Det klibbiga ostädade golvet.
Disken, smutsen, den ospolade toaletten.
Studentlivslukten.
Tapeterna. Hålen. Det tillfälliga utbytesstudentmöblemanget.
Och så var den dyr också.
Det fanns en stor fin balkong. Det är bra. Och köket var helt okej.
Det är ett jävla lyxproblem att ha ett förstahandskontrakt tillgängligt och bara klaga på fula tapeter, men aaah tapetsera om då din dumma medelklassjävel.
Jag ville ju bara se potencial. En vibb av att här kommer jag kunna ha det bra.
Nu har jag landat lite. Pratat med mor och far.
Kommit fram till att det hade varit väldigt skönt om ägaren kunde bistå med tapeter. Då kan det bli bättre.
Det kändes som att tapeterna suttit sen de byggde huset.
I 18 år då alltså.
Får vi det kommer vi säkert ta den.
Jag har sökt mitt hem. Men hittat en tillfällig lösning.
Det är okej. Men kan man inte få ha ännu mer flyt nästa gång.
Sån där flyt som aldrig tar slut. Som går hela vägen.
Jag skulle nångång vilja få så där oförskämt mycket flyt.
Allt går vägen. Bara för en liten tid. Ett halvår.
Varför inte ett år. Eller två?
Känslan av att nu. Nu händer det, nu erövrar jag världen.
Det kommer kanske.

Jag var märkbart trött igår. Hade varit på fest.
Sommarfest på Henån. Vi kastade frisbee spelade fotboll, med uppblåsbara mål.
Jag gav broder D en lårkaka. Han sprang i mig.
Jag är hård som sten.
Jag var med i första vinnarlaget. Det gör mig inget att vinna. Det är kul.
Det grillades en herrans massa haloumi. Jag drack vin och folköl.
Sif var där och hennes kompis ryssan. Hon var rolig. Hon kände Henke.
Hon var från Uppsala hon med.
Världen är liten. Sverige är litet.
Jag hängde lite med några barn. Ett av barnen R. hade på sig en plastkona på huvudet.
Jag började sjunga Bob Hunds Jag är en idiot och R. trodde att han fyllde år.
För att det är då man sjunger för någon.
Sen skulle jag prova konan, men han sjöng inte för mig. Han tittade åt ett annat håll.
Kvällen slutade på logen i ljuset av kulörta lyktor.
Det blev senare än planerat och värdparet bjöd på lådvin.
Hörde en Divine Comedylåt i bilen på väg hem som var på pricken som jag känner mig.
Igår såg jag och mamma på Barnhemmet. Den var väldigt bra.
Vi såg den när det fortfarande var ljust ute.
Jag kände mig nere och ensammast i världen en stund. Helt utslagen.
Gråtande.
Det var ändå ett tag sig sedan det var så illa.
Jag försöker se det som ett gott tecken.
Jag är inte van vid att må som jag gör.
Jag brukar tycka att man kan ha att vara lycklig som grundmående.
Men nu vet jag inte. Jag känner mig inte helt hemma där jag är för tillfället.
Fick mail av Grete. Hon ska skicka scenkostymen för provning.
Kanske behövs den sys in.
Hon är vänlig i sina mail. Det är fint.
Jag har bokat in tre föreställningar på dans och teater festivalen i Göteborg.
Ikväll ska jag se That night follows day. Det blir spännande.
Ska träffa F. Hon ska också på den.
Blev irritterad på Martin Timells bror. Han var på TV och jag tyckte han gav ett osympatiskt intryck. Jag känner inte honom.
Gick och la mig tidigt.
Idag mår jag lite bättre och ska nog ut och springa.
Det blir skönt.
Nu ringde mitt gammelex. Hon bor i Malmö.
Hon har skrivit en pjäs som hom ska spela i Malmö i höst.
Den ska jag försöka se. Hon skulle skicka manuset.
Jag vill läsa det. Det ha rjag sagt till henne tidigare.
Och nu var hon redo att skicka det.
Sen skulle hon till Gotland.
Undra när jag åker dit igen.
Får söka jobb på Romateatern. Då kanske jag kommer dit.

Gick upp klockan kvart i åtta. Handboll Sverige SydKorea.
Synd på förlusten men jag är vid gott mod.
Tänkte gå ut och springa min runda, men det mullrade oroväckande i luften.
Fäktning. Hon är härlig svenskan.
De känner lite på varandra. Avvaktande fäktning.
(Paus)
Det är ju inte som på bio direkt, sa kommentatorn.
Sverige har fått ett nytt silver i cykel. Vi verkar vara bra på cykel.
Det är bra.
Fotboll Nigeria USA. Kul fotboll.
Det var som att man var på stranden - enormt ovanliga saker som hände, sa Glenn.
Jag vet inte vilka stränder han hänger på.
Efter det skulle jag ut och springa min runda. Svidade om. Gick ut och det kom en skur just som jag steg utanför dörren. In igen. Jag lyssnar på mullret.
Verkar inte bli nån springtur idag. Jag har inte sprungit på ett tag och helgens way out west gick inte i träningens tecken. Möjligen i gå och stå.
Jag hade tänkt bojkotta OS men icke. En bock i kanten.
Det har regnat oerhört mycket det senaste. Vissa skurar tror jag ska slå hål i taket på friggeboden. Låter som stenar mot plåten. Men än så länge torrt. Utanför är det sjö. Jag får vada i stövlar till mitt hus.
Jag har lärt mig all text nu till Snäll. Jag jobbar varje dag och det ska bli roligt att börja repa. Och vara i Stockholm.
Ringde och påminde vicevärden till min blivande lägenhet (hoppas jag). Min och broder Vs nya lägenhet. Han ska höra av sig.
Det är kineser som bor där nu. Undra om de är glada över medaljskörden än så länge?
Nu har det slutat regna.
Nu gör jag det. Nu.

Tre dagar way out west. Puh.
En klubbkväll på torsdagen, på Kajskul 8 plus Storan.
Det blev sent och blött.
Fredag trött men igång efter Kjellvander.
Hemmapizza hos broder D. Jag såg honom gå omkring med en stege en stund i lägenheten. Sedan visade han varför.
Högt upp nånstans i lägenheten hittade han sin souvenirspritflaskesamling sedan tidigt nittiotal. De gick vi loss på och smugglade in på området.
Broder D blev av med sin på ölområdet.
Vad är det här då?
Det är en liten flaska sprit.
Den får du inte ha.
Nä den får du.
Jag hade en cointreau med på lördagen och den drack jag när jag var på toaletten.
Jag stank apelsin efter det.
Jag lyckades undgå att gå ner i bäcken på ölområdet, men det fanns andra.
S med hatten gick ner sig och satte sin öl rakt på hakan.
Herr B. den glade gick ner sig med en öl och ett glas rött, de var halvtomma när han kom tillbaka.
Skvätt skvätt.
Banden var fantastiskt bra.
Sonic youth. Det var som Kus hade sagt:
Det här är det bästa jag sett på två år. Vet du vad jag såg då?
Nej.
Sonic youth.
The national och den fansatiskt snygga violinisten. Som han vevade med stråken och håret!
Sigur ros och de fina bollarna och den vitklädda orkestern och broder danielfansen grät.
Det är något fint över det att så många människor står vända åt samma håll.
Lördag var jag ännu tröttare men kom igång efter en fika med Sif.
Broder d var och hjälpte en vän flytta.
Jag avundades honom inte.
Jose Gonzales. Det var härligt att det var så bra ljud på alla konserter.
Mera öl. Hämtmat på thaien och souvenirspritflaskor.
Silverbullit. Jösses och vilken avslutning med Freddie Wadling.
Håkan var glad och säker som vanligt, sen pratade jag med en obehaglig person som var oerhört hatisk mot Håkan Hellström jag tyckte det var konstigt att han la ner så mycket energi på något han hatade.
Sif och S med hatten tyckte en smocka hängde i luften så de reste sig och jag följde efter. Sen skojade vi om det en stund.
Flaming Lips och sina telletubbies aliens och kärlek.
Mr Young.

S. med hatten gjorde en snygg sladd med cykeln framför Sif.
Alright, sa hon. Imponerad över sladden.
Svor lite vid Henriksberg och gick till Kingshead, inte där heller, och sen en väldigt trevlig stund på Publik.
Notting hill och att jag trodde jag tappat mitt körkort
jag ojade mig så att alla tillslut var engagerade i körkortsletande.
Sen hittade jag det i plånboken men i ett annat fack än vad jag brukar ha det i.
Då gick jag och broder d hem.
Vaknade urslut på söndagen och Sif låg i vardagrummet.
Broder d. och S skulle på släktkalas i Borås.
Jag avundades dem inte.





Fikade med Sif och gick igenom festivalen dag för dag timme för timme.
Vi var väldigt nöjda. Det var mycket roligt som hände och mycket bra musik.
Sen åkte jag buss.
Idag har jag inte gjort så mycket.
Lagt stämpelkort på lådan. Löst korsord. Läst Snäll.
Jag mailade Västrahamnsteatern. Jag vill gärna göra något på deras scen.
Jag skrev och Nallebjörnen och Kabaresk.
Måste höra av mig till K. om de svarar.
Kan vi göra den tillsammans.
Jag gillar idén att dramatikern sitter med och säger repliker då och då.
Lägger sig i. Och att pojken tycker dramatikern tar för mycket plats.
Skådespelaren?
Jag tror att det kan funka. Teater/reading/metapjäs.
Och en pojke som inte har det så bra.

Gick upp tidigt. Tidigt för en arbetslös som ser sig ha sommarlov.
Kvart i sju. Var tvungen att hinna med en buss åtta från Stenungsund, för att hinna i tid till infomötet på Arbetsförmedlingen Kultur.
Jag upplevde stämningen som ganska komisk. Det småputtrade i mig lite hela tiden.
Jag distanserade mig.
Vi var ett tiotal arbetslösa på mötet. Det var lågmält, tyst och ingen ville vara där.
Kom att tänka på när jag gick sökajobbkurs efter gymnasiet. Ungefär samma känsla.
Mötesledaren Patrik försökte dra lite skämtsamma historier då och då.
Det gav inte många skratt. Jag noterade några hmpfs med ett snett leende.
Han ställde även frågor till oss för att vi skulle känna oss lite mer delaktiga.
Till exempel
Hur många procent av arbetsmarknadens jobb tror ni finns hos oss?
Tyst.
Jo men säg, vad tror ni?
Tyst.
Det har faktiskt gått upp lite vet jag...
Tyst.
Vad tror ni?
En tjej gissade troligtvis pliktroget för att få ett slut på frågan.
20?
Na riktigt så illa är det inte.
Hmpfs.
30. Ungefär 30-35 procent.
Var finns då de resterande jobben? osv.
Det blev mycket prat om A-kassan och de nya reglerna vad gäller deltidarbeten.
Jag kände verkligen att jag var del i ett system. Ett större system som bestämmer vad som gäller.
På väg ut åkte jag hiss med en kvinna som sa att de inte gör någonting på AF kultur.
Jasså?
Dessa möten, suckade hon.
Ända sedan de startade kulturarbetsförmedlingen har de inte gjort nånting.
Det var ett dåligt betyg, sa jag.
Hissen gav ifrån sig ett behagligt gammeldags pling, som i gamla filmer.
Ha en bra dag, sa vi till varann.
Nu hade jag tre och en halv timma till nästa möte med min handläggare.
Fika tänkte jag göra.
Ringde Sif. Inget svar.
Ringde A. Inget svar.
Gick till Haga. Mötte Sus!
Hon var ute med sin gula sulki och C låg och satt däri.
Han rörde sig flitigt fastspänd i nåt säkerhetsbälte.
Han skulle sova var det tänkt.
Jag har inte träffat Sus på skitlänge. Det var fint.
Vi gick Haga Nygata upp och sen ner och då sov C.
Vi skildes åt och jag fikade. Läste Duck City.
Strosade på stan och såg att det var rea överallt och egentligen idealläge för lite shopping, för det var tomt i butikerna.
Men jag var inte sugen och dessutom har jag inte råd. Var jag sugen på nåt så skulle det vara en gitarr jag spanat in. Den är dyr. Det blir inget med det.
En tusenfoting kilade nyss förbi på golvet. Den finns inte mer.
Jag satt ganska länge på en bänk vid domkyrkan och läste vidare i min bok. Människorna rörde sig fram och tillbaka på gatan. Kom att tänka på Barcelona. Där sitter folk och småpratar på varenda bänk. I Sverige är det annat. Det är stadig takt som gäller, särskilt när en skicklig gatuförsäljare florerar i området.
Det var två andra som också satt ner. En dragspelare och en trumpetare.
De spelade bland annat O when the saints go marching in. Det var mysigt.
Lite tivolistämning.
En kvinna med barnvagn höll på att köra på mina ben där jag satt. Oj förlåt, sa hon. Såg hon mig inte kanske. Sen satte sig en farbror med käpp precis bredvid mig, jag tittade upp för att liksom hejpådig, men han la inte märke till mig.
Syntes jag dåligt idag?
Läste vidare. Efter en timma hade jag träsmak. Benen hade domnat. Fick upp och gå lite, men gatumusikanterna de fortsatte.
Jag och min handläggare gick igenom min handlingsplan.
Sen åkte jag hem.
Träffa S. på biblioteket i Stenungsund. Vi pratade om Way och West, att det ska bli kul.
Jag har skrivit ut biljetten. Den ligger i min väska.

Nu är den klar. Friggeboden.
Det är lite saker kvar invändigt. Dra el måla taket väggarna lägga in nåt platsgolv. Men det gör vi nog nästa sommar. Elen kanske vi hinner göra i år.
Jag har sovit två nätter i den. Det är mysigt, som ett eget hus.
Tog bilen till Stenungsund. Det regnade.
Jag tänkte på Ghostdog och gick långsamt och kontrollerat i regnet.
Gick till kamerahuset och hämtade ut massa bilder.
Arvikafestivalenbilder. Bilder på statyer och andra konstverk i Pilane. Arbetet med friggeboden.
Måste köpa album att sätta in dem i.
Pyssel. Tid för att rensa tankar, inte tänka på nåt.
Mamma ringde. Hon och broder V. var också på torget.
Fika?
Ninas Konditori?
Sagt och gjort. Det är så fint där. 50-tals inredningen ser ut som den gjort i alla år.
Kaffe och äppelkaka med vaniljsås. Mamma och broder V. tog klassiska tekakor med tjocka skivor leverpastej och saltgurka.
Vi köpte en present till pappa. Sen åkte vi hem.
Jag har spelat in två nya sånger i stugan. Jag blev nöjd med dem.
Imorgon ska jag upp tidigt. Jag ska på möte på kulturarbetsförmedlingen.
Träffa min handläggare. Lägga upp en handlingsplan för hur jag ska få jobb. Jodåsåatt.
Ska gå lite på stan. Kanske köpa de där blivande fotoalbumen.
Kanske fika med någon. Sif. Eller A. Henne var det länge sedan jag såg.
Hon kanske är i Stockholm i och för sig, och spelar cello i en teaterföreställning.
Nu ska jag läsa Snäll. Det är måndag och jag har inte gjort mina timmar.

Satt med Rik på en fin badklippa. Han kunde ta paus från köket.
Vi samtalade om att ta igen sig efter att en kärlek lämnat en.
Pratade om att släppa det förflutna. Inte bita sig fast alltför mycket vid minnen. Vid hur det var.
Kanske var det inte ens så som man minns att det var.
Man förfinar, romantiserar. Tittar på bilder. Tänker.
Det behöver inte heller ha varit för henne så som jag upplevde det.
Det kanske inte var så bra som jag tyckte det var. Eller ville att det skulle vara.
Måste tillåta förändring. Acceptera den.
Förändring är konstant. Varje sekund varje andetag är nytt, alltså förändras allt hela tiden.
Inget är konstant och samtidigt vill man ha kontroll.
Varför är det så ångestfyllt med förändring när man är en del av den hela tiden?
Måste komma bakom tankarna, som H-M läste om. Inte låta sig definieras av sina tankar. Hitta självet.
Vem är det då som producerar tankarna, frågade jag
Egot, svarade hon.
Självet vs. Egot
Mitt och Riks samtal stördes lite av en familj som kom med båt. De skulle bada.
Två killar kutade upp till där vi satt. Klippan är sju meter hög kanske. En tjej, kanske nåt år yngre än killarna, de kanske var elva-tolv år.
(Jag är för övrigt väldigt dålig på att avgöra ålder så jag kan vara ute och cykla. Tour de France. De kanske var tretton-fjorton?)
I alla fall, hon kom upp hon också.
Pappan nerifrån:
Å nu får ni itte va nåra köcklingar grabbar, hoppa nu
Killarna pratade lite om brännmaneter de såg i vattnet, pappan fortsatte:
Kom igen nu då (han härmade ljudet av en kyckling)pockpockpockpockpock, vi har la inte åkt ända hit för att se två köcklingar. Hoppa nu.
Mamman kom upp och sa åt tjejen att inte stå så nära kanten.
Flickan:
Men sluta jag ska inte hoppa ju jag vill bara titta jue få ja inte det elleeer?
Pappan till mamman:
Dö håll i henne där nu dö
Mamman tog tjejen i handen och satte henne ner
Tjejen:
Men nu ser jag ju inget jag vill ju se jag ska ju inte hoppa ju!
Pappan:
Hoppa nu då grabbar. Hoppa då. Hoppa nu.
Tjejen till mamman:
Håll inte i mig du behöver inte hålla i mig jag sitter ju här nu jö.
Ena killen hoppade. Den andra stod kvar.
Varken jag eller Rik orkade höra mer. Vi gick. Jag såg att den andra killen forfarande stog kvar där uppe innan vi försvann in i skogen.
Sen pratade vi om Ronja Rövardotter på väg tillbaka till lägergården.
Om hur hon aktar sig för farliga saker. Man måste komma nära för att kunna akta sig.
Och så pratade vi om att det nog är bra att som förälder inte alltid veta vad barnen gör. Vi kom på att vi aktat oss för ganska farliga saker när vi var små.
Sen sjöng vi lite på visan Du varg du varg kom inte hit sen kunde vi inte så mycket mer Du kan men vill inte sova.

Vi gick upp fem imorse.
Rik hade bestämt att kökspersonalen skulle ha lite fint tillsammans. En frukost på sjön i en tur med Snipan.
Vi förberedde en riktigt fin frukost med kaffe te nybakat bröd med torkad frukt i päron avokado ost korv ägg tonfiskröra rostade mandlar.
Det var en fantastiskt fin morgon. Helt stilla.
Och dunket från Snipan. Ljuvligt.

Inga bilder idag.
Sitter och svettas och gör inget särskilt.
Idag har jag skrivit brev till teatrar i Göteborg. Det är jobbigt att hela tiden behöva söka jobb. Verka intressant. Sälja sig själv. Ligga på ligga i.
Smsade Rik. Jag ska hälsa på honom imorgon.
Han jobbar som matmor på ett sommarläger.
Det är bra. Så kommer jag ifrån min göraingentingtillvaro. Även om det är skönt.
Men jag får inte fastna. Bli apatisk.
Jag har svårt att ta mig för saker som innebär att ta mig utanför den radie om 5 km som jag rör mig inom.
Insåg just att jag missat sommar på P1. Vet inte vem som pratade idag men det är kul att lyssna på.
Skrev en text till en ny visa. Ska spela in den när jag flyttar ut i friggeboden. Där får jag lite mer plats.
Såg Night on earth igår. Vill spela med i en film. En Jim Jarmuch film. Han är så bra. Ikväll kommer Ghostdog. Den är också bra.
Ser fram emot scenen där samurajen och hans bästa vän fransmannen som säljer glass i glassbilen går upp på ett tak och ser ner på ett annat tak där en man bygger en båt.
Den är fin.
Vill spela med i alla Ks kommande pjäser.
Och i nån klassiker.
Jag har bara spelat nyskrivet sedan jag gick ut skolan.
Jag vill så mycket. Det är bra.
Ser fram emot att få börja repetera igen. Jobba. Komma loss.
Släppa taget nappa tag i nåt nytt.
Nu ska jag äta tofuglass. Måste svalka strupen.
Borde kanske ta steget att bli vegan. Skaffa mig ramar och restriktioner.
Inte vara så dimmig i kanterna. Men jag gör inte reklam. Det är en ram.
Sluta snusa? Nja.
Alkohol? Nej.
Nu flög han med flygplanet förbi på himlen. Han gör konster.
Han stiger och stiger slår av motorn och faller och faller och sen startar han den igen och flyger vidare. Hissnande.
Och så låter det så konstigt när han stänger av motorn.
Den hostar och smäller.
Första gången jag hörde det trodde jag att det skulle gå illa.
Men han klarar sig jämt.
Hur har han råd att flyga så mycket? Bensinpriset är ganska högt.
Har börjat läsa Duck City parallellt med Flyga Drake. Den verkar bra. Den är rolig.
Sen ska jag läsa Volvo Lastvagnar. Doppler var fin. Och sen kanske Mig äger ingen.
Måste börja läsa manuset till Snäll också.
Från första augusti ska jag börja med det. Det har jag bestämt. En ram.
Minst fyra timmar per dag ska jag jobba med det. Måndag till fredag.
Då har jag sex veckor på mig innan turborepetitionerna som bara varar i en vecka börjar.
Sen ska det sitta.
Det blir roligt att åka till Åland. Och Finland. Där har jag aldrig varit.
Igår blev vi klara med all väggpanel i friggeboden. Pappa var stolt. Vi firade med lite vin.
På torsdag kväll ska vi hämta säng och lite annat i ett förråd.
Förråd, det snackades en jädra massa om förråd i 1 2 3 Schtunks Rikard den III.
Den var rolig. De är väldigt skickliga.
Känner för att gå ut och springa min runda, men det är för varmt.
Då springer jag i skogen. Studsar mellan stenar och undviker trädgrenar.
Och hästbajs.
Ikväll kanske. Om det inte är tropisk värme.
Det var det inte igår kväll men kvällen innan dess. Tropisk värme är när det är över 20 grader på kvällen. Och natten måste det väl vara också.
Min pappa berättade det. Han hade väl hört det på nyheterna.
Så han hämtade en termometer och kollade igår. Men det var bara 19.5 grader.
Inte tropisk värme. Nej.
Jag är 28 år och bor med mina föräldrar. Jag har inget eget hem.
Men snart en friggebod.

Det är så härligt att bo såhär. I en stuga.
På morgonen laddar jag kaffebryggaren. Går till brevlåderaden en bit ner på grusvägen. Hinner läsa GPs Godmorgon-notis innan jag kommer tillbaka.
Dricker kaffe äter frukostmackor med tartex och avocado. Bläddrar i 3an och löser korsord.
Sen kan jag cykla till Katrinevik. Såsa sola och bada. Titta på solrosen.
(Någon hemsk person har tatt av huvudet på den nu. Men den står. Stolt halshuggen. Jag blev ledsen för det. Den kändes som min. En kamrat att hälsa på i den långa backen.)
Ta upp morötter lök squash potatis ur landet till middag. Odla sin egen mat.
Fantastiskt.

Är det kallt på kvällen eldar man i öppna spisen med ved man samlat under året.
Men just nu är det inte kallt. Det är hett.
Sitta ute och äta och inte bry sig om getingarna. Leva tillsammans.
Leva själv.
Titta på dalen från altanen. Ormvråk Korp Duvhök.
Sädesärla Pilfink Koltrast. Kråka Skata.
Smaska på körsbär från trädet.
Titta på Påfågelöga Citronfjäril och Humla i lavendeln.
Få syn på den ensamma räven som stryker omkring på ängarna.
Det var längesen jag såg den nu.
Vill man går man en sväng i skogen. Upp på berget för att se ända till Göteborg.
Eller bara stirra över horisontetn. Se så långt ögat når.
Låta det svindla. Känna sig liten.
Tänk att köpa sig ett eget litet hus. Bo själv.
Jag skulle vilja det. Men är rädd att jag skulle bli för ensam. Ensamräv.
Därför tänker jag att jag vill ha mitt hem i Göteborg. I stan.
Jag inbillar mig att jag inte ska känna mig lika ensam där.

Jag och Sif satt varma och utslagna på hennes balkong. Vi drack saft och försökte komma på vad vi skulle äta. Ingen av oss var särskilt hungrig. Värmen hade slagit ut aptiten.
Vi pratade om en tändare en expedit valt ut åt Sif. Duck all! står det och en bild på en elvisanka. Asful. Expeditens första val hade varit en där en anka satte på en annan anka, "Ursäkta men den vill jag inte ha" hade Sif fått säga och fått Duck all! istället. Men vad betyder det? Duck all. Och en Elvisanka.
Sist Siffi köpte tändare fick hon en med en airbrushad drake som svichade förbi med åska och blixtar i bakgrunden. Hon har tur med tändare.

Duck all!tändaren

Vi kom fram till bulgursallad med morötter gurka ädelost svarta bönor som låg i en plastpåse i kylen en rest av en trött gul paprika några salladsblad fyra övermogna päron och Siffis goda vita bönor i vitlök och vinäger. Och vitt vin till det.
Vi åt maten på balkongen.
Efter maten frågade Sif vad jag ville lyssna på och den låt som poppade upp i huvudet på mig var "Hey boy, hey girl, superstar Dj here we go" av Chemical Brothers.
Längst in i gammelcdlådan hade Sif den. Fantastiskt.
Efter den låten blev det många låtar med Sonic Youth. Vi blandade var sin drink efter att vinet sinat och så blev det öl efter det. Och Robyn.

Sif på balkongen

Sif bestämdeatt vi skulle cykla ner till stan. Vi hade tänkt gå på Nef. Det var länge sedan och det är sommar, det vore kul.
Iron Maiden spelade på Ullevi. Vi hörde slutet på konserten på vår cykeltur. Vi möttes av massvis med människor i Iron Maiden t-shirtar. Många av dem åt korv från mojorna som stod uppradade.
Låste cyklarna vid Heden och traskade till Uppåtframåt för att titta på deras terass. Sif hade inte sett den. Vi betalade 40 kronor för att köpa ganska dyr öl och komma fram till att det inte var så kul där vi stod i baren på Uppåtframåts terass.
"Nu går vi till Nef".
Jag kollade på klockan, strax efter ett. Det är ingen bra tid att gå till Nef på hann jag tänka.
Kön till Nef sträckte sig ner till kanalen. Vi svor över hur korkade vi var. Vi visste ju det, det vet alla, det är alltid såhär.
Vi gick till Rits. Där hade Sif inte heller varit och det var ett bra samtal vi hade där. Sen stängde de.
Vi gav Nef ett nytt försök. Och banne mig nu var det inte mycket kö.
Vi stod och trängdes lite, en tjej kom fram och sa "Hejfårjagtapådinnäsa" och klämde ihop näsvingarna på mig och så försvann hon fnissande. Jag hann inte fråga varför hon ville klämma mig på näsan.
Sen gick vi ett varv och kom tillbaka till utgångspunkten.
En kille frågade mig "Dö, du har inte grönt eller brunt på dig?" jag tittade ner på min t-shirt, vit svart rosa, nej, blåa jeans, nej, svarta kalsonger, nej, tittade upp på honom och sa "Nej det har jag inte" "Nä... okej." sa han "Har du?" frågade jag "Nä." sa han och log på nåt sätt och jag undrade varför han undrade om jag hade grönt eller brunt på mig och då mimade han att han hade en joint mellan pek och tummen och då gick det upp för mig. Poletten trillade ner. "Jahaaa, du menar så..."
Jag kände mig korkad, men ändå lite stolt över hur fruktansvärt naiv och oknarkig jag är. Senare på kvällen frågade en annan kille om jag hade knark. Knarkar alla eller tänkte jag, och vidare, varför frågar de mig, ser jag ut som en knarkare?
Sif sa att det berodde på min tofs.
Knarkartofsen som hon kallar den.
Hon har erfarenhet av det. Hon har varit med förr.
Det hade inte jag.
Vi ställde oss mitt i på ett ställe där det inte var så trångt. Nefbesökarna satt på stenkanter runt oss. Då, medan nån frågade mig om jag hade knark tog Sif kontakt med två killar. En från Barcelona och en från Bretagne. Javier och John. De hade båda bott i Sverige länge. Vi pratade med dem tills de stängde och då bjöd de med oss hem på efterfest med öl vin och kaffe och cigaretter. Det fanns även croissanter och sylt. De var skittrevliga och vi stannade alldeles för länge hos dem, vi skulle ju dessutom cykla hem.
Det var asjobbigt att cykla. Sen två timmars sömn innan jag skulle upp och träffa H-M.
Jag snosade omedvetet i två timmar. Jag vaknade ett, jag skulle träffa H-M tolv, med stor ångest ringde jag och bad om ursäkt och störtade ner till vår mötespunkt. En och en halv timma försenad blev jag. Men H-M söker ro i att vara med tiden, så på så sätt hade hon inte väntat. Hon är så fin.
Men jag hade gjort H-Ms brorson besviken. Han ville träffa mig, och jag honom såklart, och han ville ge mig fotbollen han gett mig i julklapp men som han ännu inte fått överlämnad, men den hade han glömt. Vad synd att jag inte fick se honom. Han är härlig.
Jag och H-M hade det bra. Vi åt sallad på ett fik. Pratade och jag grät lite grann, det rann bara liksom. Från ögonen.
Kvart i fem åkte hon flygbussen från Nils Erikssonterminalen och jag vet inte när vi chans att ses igen. Det känns sorgligt.
Fem över fem åkte jag.