Såg en så fin hatt på Myrorna. Grön. Den satt på en av skyltdockorna. En perfekt gåva till Koriño. På skyltdockan satt en lapp ditnålad: skyltdockans kläder säljs på fredagar. Jag berättade för Koriño om hatten över telefon. Jag bad henne mäta sitt huvud. Hon gjorde det med ett stelt måttband i metall. Vi kom fram till att hatten skulle passa perfekt.
Idag är det fredag. Jag var på Myrorna vid elvasnåret. Full av förväntan klev jag in genom dörrarna. Men hatten satt inte längre på dockans huvud. Istället var där en ful solkeps.
Ett nederlag.
Jag frågade dockan om den ändå inte fanns någonstans i butiken.


...


Kanske har någon gömt den?


...


Va?


...


Ha?


...


Säg nåt då.


...


Säg nåt då.


...


SägnåtdåSÄGNÅTDÅ!


...


Svaramigförihelvete varärminlillafinagrönahattsomduhadepådigigårochsomjagskaköpaförattgebort?!


...


Jag hade en väldig lust att klippa till dockan. Rakt i ansiktet. Men så kan man ju inte göra. Jag fick hasa mig därifrån tomhänt.